Job 16

1 Entonces Job respondió:

Job svarade, och sade:

2 “Ya he oído todo esto antes. ¡Son consoladores que sólo causan problemas!

Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.

3 ¿No cesarán sus discursos que son como el viento? ¿Qué les molesta tanto como para que tengan que responderme?

När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?

4 Podría hablar como si ustedes estuvieran en mi lugar, encadenando palabras para criticarlos, ridiculizándolos con un movimiento de cabeza.

Jag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.

5 Podría edificarlos con mi boca diciendo palabras; el movimiento de mis labios aliviaría su dolor.

Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.

6 Para mí, si hablo no se alivia mi dolor, y si no hablo el dolor sigue ahí.

Men om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.

7 “Dios, me has agotado. Has destruido a toda mi familia.

Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.

8 Me has hecho marchitar, lo cual es un testimonio contra mí; mi cuerpo delgado atestigua contra mí.

Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.

9 Me ha desgarrado en su cólera; en su hostilidad ha rechinado los dientes contra mí; mi enemigo me atraviesa con su mirada feroz.

Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.

10 La gente me mira con la boca abierta, me abofetean en las mejillas para burlarse de mí, se agolpan a mi alrededor para atacarme.

De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.

11 Dios me ha entregado a la gente malvada; me ha arrojado en sus manos.

Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.

12 “Yo vivía en paz y él me hizo pedazos. Me agarró por el cuello y me hizo pedazos. Me ha convertido en su blanco.

Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.

13 Sus arqueros me rodean. Sus flechas atraviesan mis riñones sin piedad. Derrama mi hiel por el suelo.

Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.

14 Como un muro me derriba, brecha tras brecha, se abalanza sobre mí como un guerrero.

Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.

15 He sembrado tela de silicio para cubrir mi piel; mi fuerza yace rota en el polvo.

Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.

16 Mi cara está roja de tanto llorar y sombras oscuras rodean mis ojos,

Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;

17 aunque no he hecho nada malo y mi oración es pura.

Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.

18 “Tierra, no cubras mi sangre. Que mi grito no encuentre lugar para esconderse.

Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.

19 Mira, ahora mismo mi testigo está en el cielo; el que habla por mí está en las alturas.

Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.

20 Mis amigos me desprecian, pero mis ojos derraman lágrimas ante Dios.

Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.

21 Quiero que mi testigo hable por mí ante Dios como quien habla por su amigo.

Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.

22 Porque dentro de pocos años andaré por ese camino del que no volveré”.

Men de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.