Salmos 88
1 Cántico. Salmo de los hijos de Coré. Al maestro de coro. Sobre el tono de “Mahalat”, para cantar. Maskil. De Hemán el ezrahita. Yahvé, Dios de mi salud, día y noche clamo en tu presencia.
En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
2 Llegue hasta Ti mi oración, inclina tu oído a mi clamor.
Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
Ty min själ är full med jämmer, och mitt lif är hardt när helvetet. (Sheol h7585)
4 Me cuentan entre los que bajan a la tumba; he venido a ser como un hombre inválido,
Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
5 abandonado a su propia suerte como los muertos; como las víctimas que yacen en el sepulcro, de quienes ya no te acuerdas, y que no son más objeto de tu cuidado.
Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
6 Me has puesto en una profunda fosa, en tinieblas, en el abismo.
Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
7 Sobre mí pesa tu indignación, y con todas tus olas me estás ahogando.
Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)
8 Has alejado de mí a los amigos, me has hecho objeto de abominación para ellos; me encuentro encerrado, sin poder salir.
Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
9 Mis ojos flaquean de miseria; clamo a Ti, Yahvé, todo el día, hacia Ti extiendo mis manos.
Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
10 ¿Es que para los muertos haces tus maravillas, o se levantan los difuntos para alabarte?
Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)
11 ¿Acaso en las sepulturas se proclama tu bondad, en la tierra de los muertos tu fidelidad?
Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?
12 ¿Se harán tus prodigios manifiestos en las tinieblas, y tu gracia en la tierra del olvido?
Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?
13 Yo en cambio, Yahvé, te expreso mi clamor, y desde temprano te llega mi ruego.
Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.
14 ¿Por qué, Yahvé, rechazas mi alma y escondes de mí tu faz?
Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?
15 Soy miserable, y vivo muriendo desde niño; soporté tus terrores y ya no puedo más;
Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.
16 tus iras pasaron sobre mí, y tus espantos me han anonadado.
Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.
17 Me rodean como agua todo el día, me cercan todos juntos.
De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.
18 Has alejado de mí al amigo y al compañero, y mis familiares son las tinieblas.
Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.
