< Salmos 78 >

1 Maskil de Asaf. Escucha, pueblo mío, mi enseñanza; presta oído a las palabras de mis labios.
En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
2 Voy a abrir mi boca en un poema, y evocaré escondidas lecciones del pasado.
Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
3 Lo que hemos oído y aprendido, lo que nos han contado nuestros padres,
Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
4 no lo ocultaremos a sus hijos; relataremos a la generación venidera las glorias de Yahvé y su poderío, y las maravillas que Él hizo.
det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
5 Porque Él, habiendo dado testimonio a Jacob, y establecido una ley en Israel, mandó a nuestros padres enseñarlo a sus hijos,
Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
6 para que lo supiera la generación siguiente, y a su vez los hijos nacidos de esta lo narrasen a sus propios hijos;
Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
7 de suerte que pongan en Dios su confianza, no olvidando los beneficios de Yahvé y observando sus mandamientos;
Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
8 para que no vengan a ser como sus padres, una raza indócil y contumaz; generación que no tuvo el corazón sencillo ni el espíritu fiel a Dios.
Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
9 Los hijos de Efraím, muy diestros arqueros, volvieron las espaldas en el día de la batalla;
Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
10 no guardaron la alianza con Dios, rehusaron seguir su ley;
De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
11 olvidaron sus obras y las maravillas que hizo ante los ojos de ellos.
De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
12 A la vista de sus padres Él había hecho prodigios en el país de Egipto, en los campos de Tanis.
Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
13 Dividió el mar por medio, y los hizo pasar, sosteniendo las aguas como un muro.
Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
14 De día los guiaba con la nube y toda la noche con un resplandor de fuego.
Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
15 Hendió la roca en el desierto, y les dio de beber aguas copiosísimas.
Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
16 Sacó torrentes de la peña, hizo salir aguas como ríos.
Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
17 Mas ellos continuaron pecando contra Él, resistiendo al Altísimo en el yermo;
Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
18 tentaron a Dios en sus corazones, pidiendo comida según su antojo.
De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
19 Y hablando mal de Dios, dijeron: “¿Podrá Dios prepararnos una mesa en el desierto?
Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20 Cierto es que hirió la peña, y brotaron aguas y corrieron torrentes; mas ¿podrá también dar pan y proveer de carne a su pueblo?”
Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"
21 Yahvé lo oyó y se indignó; su fuego se encendió contra Jacob, y subió de punto su ira contra Israel,
Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
22 porque no creyeron a Dios, ni confiaron en su auxilio.
eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
23 Con todo, ordenó a las nubes en lo alto, abrió las puertas del cielo,
Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
24 y llovió sobre ellos maná para su sustento, dándoles trigo del cielo.
han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
25 Pan de fuertes comió el hombre, les envió comida hasta hartarlos.
Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
26 Después levantó el viento solano en el cielo, guio con su poder el ábrego,
Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
27 y llovió sobre ellos carne tanta como el polvo; aves volátiles como arena del mar
Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
28 cayeron en su campamento, en derredor de sus tiendas.
han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
29 Y comieron y se hartaron. Así Él les dio lo que habían deseado.
Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
30 Mas no bien satisfecho su apetito, y estando el manjar aún en su boca,
Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
31 se alzó contra ellos la ira de Dios, e hizo estragos entre los más fuertes, y abatió a la flor de Israel.
då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
32 Sin embargo, pecaron de nuevo, y no dieron crédito a sus milagros.
Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
33 Y Él consumió sus días en un soplo, y sus años con repentinas calamidades.
Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
34 Cuando les enviaba la muerte, entonces recurrían a Él, y volvían a convertirse a Dios,
När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
35 recordando que Dios era su roca, y el Altísimo su Libertador.
De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
36 Pero lo lisonjeaban con su boca, y con su lengua le mentían;
och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
37 su corazón no era sincero para con Él, y no permanecieron fieles a su alianza.
Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
38 Él, no obstante, en su misericordia, les perdonaba su culpa, y no los exterminaba. Muchas veces contuvo su ira, y no permitió que se desahogase toda su indignación,
Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
39 acordándose de que eran carne, un soplo que se va y no vuelve.
Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
40 ¡Cuántas veces lo provocaron en el desierto; cuántas lo irritaron en aquella soledad!
Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
41 Y no cesaban de tentar a Dios, de afligir al Santo de Israel.
Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
42 No se acordaban ya de su mano, de aquel día en que los libertó del poder del opresor,
De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
43 cuando Él ostentó sus prodigios en Egipto, y sus maravillas en los campos de Tanis,
då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
44 trocando en sangre sus ríos y sus canales, para que no bebiesen;
Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
45 enviando contra ellos unos tábanos que los devoraban, y ranas que los infectaron;
han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
46 entregando sus cosechas a la oruga, y el fruto de su trabajo a la langosta;
Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
47 destruyendo con el granizo sus viñas, y con heladas sus higueras;
han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
48 librando a la peste sus manadas, y sus rebaños al contagio;
han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
49 desatando contra ellos el ardor de su ira, su indignación, el furor, el castigo: un tropel de ejecutores de calamidad;
Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
50 dando libre paso a su saña, y entregando a ellos mismos a la peste, sin perdonar sus propias vidas,
Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
51 y matando a todo primogénito en Egipto, las primicias del vigor en las tiendas de Cam.
Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
52 Ni recordaban cuando como ovejas sacó a los de su pueblo, y los guio como un rebaño por el desierto,
Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
53 y los condujo con seguridad y sin temor, mientras sepultaba a sus enemigos en el mar.
Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
54 Y los llevó a su tierra santa, a los montes que conquistó su diestra;
Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
55 expulsó ante ellos a los gentiles, en suertes repartió la heredad de estos, y en sus pabellones hizo habitar a las tribus de Israel.
Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
56 Pero ellos aun tentaron y provocaron al Dios Altísimo, y no guardaron sus mandamientos.
Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
57 Apostataron y fueron traidores, como sus padres; fallaron como un arco torcido.
de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
58 Lo movieron a ira con sus lugares altos, y con sus esculturas le excitaron los celos.
De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
59 Ardió con esto el furor de Dios; acerbamente apartó de sí a Israel,
Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
60 y abandonó el Tabernáculo de Silo, la morada que tenía entre los hombres.
Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
61 Abandonó al cautiverio su fortaleza, y su gloria en manos del adversario.
han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
62 Entregó su pueblo a la espada, y se irritó contra su herencia.
Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
63 El fuego devoró a sus jóvenes, y sus doncellas no fueron desposadas.
Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
64 A cuchillo cayeron sus sacerdotes, y sus viudas no los lloraron.
Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
65 El Señor despertó entonces como de un sueño -cual gigante adormecido por el vino-
Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
66 e hirió a los enemigos en la zaga, cubriéndolos de ignominia para siempre.
Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
67 Mas reprobó la tienda de José, y a la tribu de Efraím no la eligió,
Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
68 y prefirió a la tribu de Judá, el monte Sión, su predilecto.
Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
69 Y levantó, como cielo, su santuario, como la tierra, que fundó para siempre.
Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
70 Y escogió a su siervo David, sacándolo de entre los rebaños de ovejas;
Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
71 detrás de las que amamantaban lo llamó, para que apacentase a Jacob, su pueblo, y a Israel, su heredad.
Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
72 Y él los apacentó con sencillez de corazón, y los guio con la destreza de sus manos.
Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.

< Salmos 78 >