Salmos 44

1 Al maestro de coro. De los hijos de Coré. Maskil. Oímos, oh Dios, con nuestros oídos, nos contaron nuestros padres, los prodigios que hiciste en sus días, en los días antiguos.

För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

2 Tú, con tu mano, expulsando pueblos gentiles, los plantaste a ellos; destruyendo naciones, a ellos los propagaste.

Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

3 Pues no por su espada ocuparon la tierra, ni su brazo les dio la victoria; fue tu diestra y tu brazo, y la luz de tu rostro; porque Tú los amabas.

Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

4 Tú eres mi Rey, mi Dios, Tú, el que dio la victoria a Jacob.

Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

5 Por Ti batimos a nuestros enemigos; y en nombre tuyo hollamos a los que se levantaron contra nosotros.

Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

6 Porque no en mi arco puse mi confianza, ni me salvó mi espada,

Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

7 sino que Tú nos has salvado de nuestros adversarios, y has confundido a los que nos odian.

Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

8 En Dios nos gloriábamos cada día, y continuamente celebrábamos tu Nombre.

nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

9 Pero ahora Tú nos has repelido y humillado; ya no sales, oh Dios, con nuestros ejércitos.

Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

10 Nos hiciste ceder ante nuestros enemigos, y los que nos odian nos han saqueado como han querido.

Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

11 Nos entregaste como ovejas destinadas al matadero, y nos desparramaste entre los gentiles.

Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

12 Vendiste a tu pueblo sin precio, y no sacaste gran provecho de esa venta.

Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

13 Nos hiciste el escarnio de nuestros vecinos, la irrisión y el ludibrio de los que nos rodean.

Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

14 Nos convertiste en fábula de los gentiles, y recibimos de los pueblos meneos de cabeza.

Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

15 Todo el día tengo ante los ojos mi ignominia, y la confusión cubre mi rostro,

Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

16 a los gritos del que me insulta y envilece, a la vista del enemigo, ávido de venganza.

Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

17 Todo esto ha venido sobre nosotros, mas no nos hemos olvidado de Ti, ni hemos quebrantado el pacto hecho contigo.

när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

18 No volvió atrás nuestro corazón, ni nuestro paso se apartó de tu camino,

Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

19 cuando nos aplastaste en un lugar de chacales y nos cubriste con sombras de muerte.

Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

20 Si nos hubiéramos olvidado del nombre de nuestro Dios, extendiendo nuestras manos a un Dios extraño,

så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

21 ¿no lo habría averiguado Dios, Él, que conoce los secretos del corazón?

Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

22 Mas por tu causa somos ahora carneados cada día, tenidos como ovejas de matadero.

månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

23 Despierta, Señor. ¿Por qué duermes? Levántate; no nos deseches para siempre.

Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

24 ¿Por qué ocultas tu rostro? ¿Te olvidas de nuestra miseria y de nuestra opresión?

Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

25 Agobiada hasta el polvo está nuestra alma, y nuestro cuerpo pegado a la tierra.

Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

26 ¡Levántate en nuestro auxilio, líbranos por tu piedad!

Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.