Salmos 44

1 Al maestro de coro. De los hijos de Coré. Maskil. Oímos, oh Dios, con nuestros oídos, nos contaron nuestros padres, los prodigios que hiciste en sus días, en los días antiguos.

En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.

2 Tú, con tu mano, expulsando pueblos gentiles, los plantaste a ellos; destruyendo naciones, a ellos los propagaste.

Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.

3 Pues no por su espada ocuparon la tierra, ni su brazo les dio la victoria; fue tu diestra y tu brazo, y la luz de tu rostro; porque Tú los amabas.

Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.

4 Tú eres mi Rey, mi Dios, Tú, el que dio la victoria a Jacob.

Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.

5 Por Ti batimos a nuestros enemigos; y en nombre tuyo hollamos a los que se levantaron contra nosotros.

Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.

6 Porque no en mi arco puse mi confianza, ni me salvó mi espada,

Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;

7 sino que Tú nos has salvado de nuestros adversarios, y has confundido a los que nos odian.

Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.

8 En Dios nos gloriábamos cada día, y continuamente celebrábamos tu Nombre.

Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)

9 Pero ahora Tú nos has repelido y humillado; ya no sales, oh Dios, con nuestros ejércitos.

Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?

10 Nos hiciste ceder ante nuestros enemigos, y los que nos odian nos han saqueado como han querido.

Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.

11 Nos entregaste como ovejas destinadas al matadero, y nos desparramaste entre los gentiles.

Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.

12 Vendiste a tu pueblo sin precio, y no sacaste gran provecho de esa venta.

Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.

13 Nos hiciste el escarnio de nuestros vecinos, la irrisión y el ludibrio de los que nos rodean.

Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.

14 Nos convertiste en fábula de los gentiles, y recibimos de los pueblos meneos de cabeza.

Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.

15 Todo el día tengo ante los ojos mi ignominia, y la confusión cubre mi rostro,

Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;

16 a los gritos del que me insulta y envilece, a la vista del enemigo, ávido de venganza.

Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.

17 Todo esto ha venido sobre nosotros, mas no nos hemos olvidado de Ti, ni hemos quebrantado el pacto hecho contigo.

Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.

18 No volvió atrás nuestro corazón, ni nuestro paso se apartó de tu camino,

Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;

19 cuando nos aplastaste en un lugar de chacales y nos cubriste con sombras de muerte.

Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.

20 Si nos hubiéramos olvidado del nombre de nuestro Dios, extendiendo nuestras manos a un Dios extraño,

Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;

21 ¿no lo habría averiguado Dios, Él, que conoce los secretos del corazón?

Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.

22 Mas por tu causa somos ahora carneados cada día, tenidos como ovejas de matadero.

Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.

23 Despierta, Señor. ¿Por qué duermes? Levántate; no nos deseches para siempre.

Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.

24 ¿Por qué ocultas tu rostro? ¿Te olvidas de nuestra miseria y de nuestra opresión?

Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?

25 Agobiada hasta el polvo está nuestra alma, y nuestro cuerpo pegado a la tierra.

Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.

26 ¡Levántate en nuestro auxilio, líbranos por tu piedad!

Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.