< Salmos 39 >

1 Al maestro de coro, a Iditún. Salmo de David. Yo me dije: “Atenderé a mis caminos, para no pecar con mi lengua; pondré un freno a mi boca mientras el impío esté frente a mí.”
För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. Jag sade: "Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon."
2 Y quedé silencioso, mudo; callé aun el bien; pero mi dolor se exasperaba.
Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.
3 El corazón ardía en mi pecho; cuando reflexionaba, el fuego se encendía; entonces solté mi lengua diciendo:
Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.
4 “Hazme saber, Yahvé, cuál es mi fin, y cuál el número de mis días, para que entienda cuan caduco soy.
HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.
5 Tú diste a mis días un largo de pocos palmos, y mi vida es como nada ante Ti. Un mero soplo es todo hombre.
Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. (Sela)
6 Como una sombra, pasa el mortal, y vanamente se inquieta; atesora, y no sabe quién recogerá.”
Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.
7 Así pues ¿qué espero yo ahora, Señor? Toda mi esperanza está en Ti.
Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.
8 Sálvame Tú de todas mis iniquidades; no me entregues al escarnio del necio.
Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.
9 Enmudezco y no abro más mi boca; porque todo lo haces Tú.
Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.
10 Solo aparta de mí tu azote, pues ante el poder de tu mano desfallezco.
Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.
11 Tú castigas al hombre por su culpa; destruyes, como la polilla, lo que él más aprecia. En verdad, todo hombre no es más que un soplo.
Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. (Sela)
12 Escucha, Yahvé, mi ruego, presta oído a mis clamores, no te hagas sordo a mis lágrimas; porque frente a Ti yo soy un peregrino, un transeúnte, como fueron todos mis padres.
Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.
13 Deja de castigarme para que respire, antes que parta y ya no esté.
Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.

< Salmos 39 >