Salmos 14

1 Al maestro de coro. De David. El insensato dice en su corazón: “No hay Dios.” Se han pervertido; su conducta es abominable, ni uno solo obra bien.

En Psalm Davids, till att föresjunga. De dårar säga i sitt hjerta: Det är ingen Gud till; de doga intet, och äro en styggelse med sitt väsende; det är ingen, som väl gör.

2 Yahvé mira desde el cielo a los hijos de los hombres, para ver si hay quien sea inteligente y busque a Dios.

Herren såg af himmelen uppå menniskors barn, att han se skulle om der någor förståndig vore, och efter Gud frågade.

3 Pero se han extraviado todos juntos y se han depravado. No hay uno que obre el bien, ni uno siquiera.

Men de äro alle afvekne, och allesammans odogse; det är ingen, som väl gör, ja icke en.

4 ¡Nunca entenderán, todos esos malhechores, que devoran a mi pueblo como quien come pan, sin acordarse de Dios para nada!

Vill då ingen af de ogerningsmän det märka? de som mitt folk uppfräta, på det de måga föda sig; men Herran åkalla de intet.

5 Mas algún día temblarán de espanto, porque Dios está con la generación de los justos.

Der frukta de sig; men Gud är när de rättfärdigas slägte.

6 Vosotros que despreciáis las ansias del desvalido, sabed que Dios es su refugio.

I skämmen den fattigas råd; men Gud är hans tröst.

7 ¡Oh, venga ya de Sión la salud de Israel! Cuando cambie el Señor la suerte de su pueblo, saltarán de gozo Jacob, e Israel de alegría.

Ack! att hjelpen af Zion öfver Israel komme, och Herren sitt fångna folk förlossade; så skulle Jacob glad vara, och Israel fröjda sig.