Salmos 139
1 Al maestro de coro. Salmo de David. Yahvé, Tú me penetras y me conoces.
En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.
2 Sabes cuando me siento y cuando me levanto; de lejos disciernes mis pensamientos.
Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.
3 Si ando y si descanso Tú lo percibes, y todos mis caminos te son familiares.
Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.
4 No está todavía en mi lengua la palabra, y Tú, Yahvé, ya la sabes toda.
Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.
5 Tú me rodeas por detrás y por delante, y pones tu mano sobre mí.
Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.
6 Maravillosa sobremanera es para mí tal ciencia, demasiado sublime, superior a mi alcance.
Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.
7 ¿Adónde iré que me sustraiga a tu espíritu, adónde huiré de tu rostro?
Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?
Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)
9 Si tomare las alas de la aurora, y me posare en el extremo del mar,
Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
10 también allí me conducirá tu mano, y me tendrá asido tu diestra.
Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
11 Si dijera: “Al menos las tinieblas me esconderán”, y a modo de luz me envolviese la noche.
Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
12 las mismas tinieblas no serían oscuras para Ti, y la noche resplandecería como el día, la oscuridad como la luz.
Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
13 Tú formaste mis entrañas; me tejiste en el seno de mi madre.
Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
14 Te alabo porque te has mostrado maravilloso, porque tus obras son admirables; largamente conoces mi alma,
Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.
15 y mi cuerpo no se te ocultaba, aunque lo plasmabas en la oscuridad, tejiéndolo bajo la tierra.
Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.
16 Tus ojos veían ya mis actos, y todos están escritos en tu libro; los días (míos) estaban determinados antes de que ninguno de ellos fuese.
Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.
17 Oh Dios ¡cuán difíciles de comprender tus designios! ¡Cuán ingente es su número!
Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!
18 Si quisiera contarlos, son más que las arenas; si llegara al fin, mi duración sería como la tuya.
Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.
19 ¡Oh, si quitaras la vida, oh Dios, al impío, y se apartasen de mí los hombres perversos!
Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.
20 Porque con disimulo se rebelan contra Ti; siendo tus enemigos, asumen tu Nombre en vano.
Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.
21 ¿Acaso no debo odiar, Yahvé, a los que te odian, y aborrecer a los que contra Ti se enaltecen?
Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.
22 Los odio con odio total; se han hecho mis propios enemigos.
Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.
23 Escudríñame, oh Dios, y explora mi corazón, examíname y observa mi intimidad;
Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;
24 mira si ando por el falso camino, y condúceme por la senda antigua.
Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.
