< Salmos 129 >

1 Cántico gradual. Mucho me han combatido desde mi mocedad, exclame ahora Israel;
En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;
2 mucho me combatieron desde mi mocedad, mas no concluyeron conmigo.
De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.
3 Sobre mis espaldas araron los aradores; abrieron largos surcos;
De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.
4 mas Yahvé, el Justo, ha cortado las coyundas de los impíos.
Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.
5 Retrocedan confundidos cuantos odian a Sión.
Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.
6 Sean como la hierba de los tejados, que se seca antes de crecer.
Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;
7 No llena de ella su mano el segador, ni su regazo el que hace gavillas.
Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;
8 No dicen los transeúntes: “La bendición de Yahvé sea sobre vosotros.” “Os bendecimos en el Nombre de Yahvé.”
Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.

< Salmos 129 >