Salmos 109
1 Al maestro de coro. De David. Salmo. Oh Dios, Gloria mía, no enmudezcas,
För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
2 porque bocas impías y dolosas se han abierto contra mí y me hablan con lengua pérfida.
Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
3 Me asedian con odiosos discursos, me combaten sin motivo.
Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
4 Por lo que me debieran amar, me acusan, y yo hago oración.
Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
5 Me devuelven mal por bien, y odio a cambio de mi amor.
De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
6 Ponlo bajo la mano de un impío, con el acusador a su derecha.
Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
7 Cuando se le juzgue, salga condenado, y su oración sea pecado.
När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
8 Acórtense sus días, y otro reciba su ministerio.
Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
9 Que sus hijos queden huérfanos y viuda su mujer.
Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
10 Anden sus hijos mendigando, errantes, arrojados de sus casas destruidas.
Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
11 El usurero aseche todos sus bienes, y sea presa de los extraños el fruto de su trabajo.
Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
12 Nadie le muestre misericordia y ninguno se compadezca de sus huérfanos.
Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
13 Sea su posteridad entregada al exterminio, extíngase su nombre en la primera generación.
Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
14 La culpa de sus padres sea recordada [por Yahvé], y el pecado de su madre no se borre.
Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
15 Estén siempre ante los ojos de Yahvé, para que Él quite de la tierra su memoria;
Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
16 pues no pensó en usar de misericordia, sino que persiguió al infortunado, al pobre, al afligido de corazón, para darle el golpe de muerte.
Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
17 Amó la maldición. ¡Cáigale encima! No quiso la bendición. ¡Apártese de él!
Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
18 Se revistió de maldición como de una túnica; y le penetró como agua en sus entrañas, y como aceite en sus huesos.
Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
19 Séale como manto que lo cubra, y como cinto con que siempre se ciña.
Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
20 Tal pago tengan [de Yahvé] los que me acusan y los que profieren maldiciones contra mí.
Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
21 Mas Tú, Yahvé, Señor mío, haz conmigo según la gloria de tu Nombre; sálvame, pues tu bondad es misericordiosa.
Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
22 Porque yo soy un infortunado y pobre, y llevo en mí el corazón herido.
Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23 Como sombra que declina, me voy desvaneciendo; soy arrojado como la langosta.
Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
24 Mis rodillas vacilan, debilitadas por el ayuno, y mi carne, enflaquecida, desfallece.
Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
25 Y he venido a ser el escarnio de ellos; me miran, y hacen meneos de cabeza.
Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
26 Ayúdame, Yahvé, Dios mío, sálvame conforme a tu misericordia.
Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
27 Y sepan que aquí está tu mano, y que eres Tú, Yahvé, quien lo ha hecho.
och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
28 Que ellos maldigan, pero Tú bendíceme. Véanse confundidos los que contra mí se levantan, mas alégrese tu siervo.
Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
29 Sean cubiertos de ignominia los que me acusan, y envueltos en su confusión como en un manto.
Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
30 Mi boca rebosará de alabanzas a Yahvé; en medio de la gran multitud cantaré sus glorias;
Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
31 porque Él se mantuvo a la derecha de este pobre para salvarlo de sus jueces.
Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
