Salmos 109

1 Al maestro de coro. De David. Salmo. Oh Dios, Gloria mía, no enmudezcas,

En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;

2 porque bocas impías y dolosas se han abierto contra mí y me hablan con lengua pérfida.

Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.

3 Me asedian con odiosos discursos, me combaten sin motivo.

Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.

4 Por lo que me debieran amar, me acusan, y yo hago oración.

Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.

5 Me devuelven mal por bien, y odio a cambio de mi amor.

De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.

6 Ponlo bajo la mano de un impío, con el acusador a su derecha.

Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.

7 Cuando se le juzgue, salga condenado, y su oración sea pecado.

Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.

8 Acórtense sus días, y otro reciba su ministerio.

Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.

9 Que sus hijos queden huérfanos y viuda su mujer.

Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.

10 Anden sus hijos mendigando, errantes, arrojados de sus casas destruidas.

Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.

11 El usurero aseche todos sus bienes, y sea presa de los extraños el fruto de su trabajo.

De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.

12 Nadie le muestre misericordia y ninguno se compadezca de sus huérfanos.

Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.

13 Sea su posteridad entregada al exterminio, extíngase su nombre en la primera generación.

Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.

14 La culpa de sus padres sea recordada [por Yahvé], y el pecado de su madre no se borre.

På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.

15 Estén siempre ante los ojos de Yahvé, para que Él quite de la tierra su memoria;

Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;

16 pues no pensó en usar de misericordia, sino que persiguió al infortunado, al pobre, al afligido de corazón, para darle el golpe de muerte.

Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.

17 Amó la maldición. ¡Cáigale encima! No quiso la bendición. ¡Apártese de él!

Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.

18 Se revistió de maldición como de una túnica; y le penetró como agua en sus entrañas, y como aceite en sus huesos.

Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.

19 Séale como manto que lo cubra, y como cinto con que siempre se ciña.

Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.

20 Tal pago tengan [de Yahvé] los que me acusan y los que profieren maldiciones contra mí.

Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.

21 Mas Tú, Yahvé, Señor mío, haz conmigo según la gloria de tu Nombre; sálvame, pues tu bondad es misericordiosa.

Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.

22 Porque yo soy un infortunado y pobre, y llevo en mí el corazón herido.

Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.

23 Como sombra que declina, me voy desvaneciendo; soy arrojado como la langosta.

Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.

24 Mis rodillas vacilan, debilitadas por el ayuno, y mi carne, enflaquecida, desfallece.

Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.

25 Y he venido a ser el escarnio de ellos; me miran, y hacen meneos de cabeza.

Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.

26 Ayúdame, Yahvé, Dios mío, sálvame conforme a tu misericordia.

Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;

27 Y sepan que aquí está tu mano, y que eres Tú, Yahvé, quien lo ha hecho.

Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.

28 Que ellos maldigan, pero Tú bendíceme. Véanse confundidos los que contra mí se levantan, mas alégrese tu siervo.

Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.

29 Sean cubiertos de ignominia los que me acusan, y envueltos en su confusión como en un manto.

Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.

30 Mi boca rebosará de alabanzas a Yahvé; en medio de la gran multitud cantaré sus glorias;

Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.

31 porque Él se mantuvo a la derecha de este pobre para salvarlo de sus jueces.

Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.