Salmos 104

1 ¡Bendice a Yahvé, alma mía! ¡Yahvé, Dios mío, cuán grande eres! Te has vestido de majestad y de belleza,

Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.

2 envuelto en luz como en un manto. Extendiste el cielo como un cortinaje;

Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.

3 construiste tu morada superior sobre las aguas, haces de las nubes tu carroza, cabalgas sobre las alas del viento.

Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;

4 A los vientos haces tus mensajeros, y ministros tuyos los relámpagos centellantes.

Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;

5 Cimentaste la tierra sobre sus bases de suerte que no vacile jamás.

Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.

6 La habías cubierto con el océano como de un manto; las aguas se posaban sobre los montes.

Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.

7 Mas huyeron a un grito tuyo, —temblaron a la voz de tu trueno,

Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.

8 surgieron los montes, bajaron los valles—, hasta el lugar que les habías destinado.

Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.

9 Les fijaste un límite que no traspasarán, para que no vuelvan a cubrir la tierra.

Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.

10 Haces correr en arroyos las fuentes que brotan entre los montes,

Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;

11 para que beban todas las bestias del campo y sacien su sed los asnos monteses.

Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.

12 A sus orillas posan las aves del cielo, que cantan entre el ramaje.

När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.

13 Desde tu morada riegas los montes; la tierra se sacia del fruto de tus obras.

Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.

14 Produces el heno para los ganados, y las plantas que sirven al hombre, para que saque pan de la tierra,

Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;

15 y vino que alegre el corazón del hombre; para que el aceite dé brillo a su rostro y el pan vigorice su corazón.

Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;

16 Satúranse los árboles de Yahvé, los cedros del Líbano que Él plantó.

Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.

17 Las aves anidan en ellos; en los abetos tiene su casa la cigüeña.

Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.

18 Los altos montes dan refugio a los antílopes, las peñas, a los conejos.

De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.

19 Para señalar los tiempos, hiciste la luna; el sol conoce la hora de su ocaso.

Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.

20 Mandas las tinieblas, y viene la noche; en ellas rondan todas las fieras de las selvas.

Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;

21 Los leoncillos rugen en pos de la presa, e imploran de Dios el sustento;

De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;

22 al salir el sol se retiran, y se tienden en sus madrigueras;

Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.

23 y el hombre acude a su trabajo, a su labranza, hasta la tarde.

Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.

24 ¡Cuán variadas son tus obras, oh Yahvé! Todo lo hiciste con sabiduría; llena está la tierra de tus riquezas.

Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.

25 Mira el mar, grande y anchuroso: allí un hormiguear sin número, de animales pequeños y grandes.

Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.

26 Allí transitan las naves, y ese leviatán que creaste para que en él juguetease.

Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.

27 Todos esperan de Ti que a su tiempo les des el alimento.

Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.

28 Se lo das y ellos lo toman; al abrir Tú la mano se hartan de bienes.

Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.

29 Si Tú escondes el rostro, desfallecen; si retiras Tú su aliento, expiran, y vuelven a su polvo.

Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.

30 Cuando envías tu soplo, son creados, y renuevas la faz de la tierra.

Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.

31 Sea eterna la gloria de Yahvé; gócese Yahvé en sus obras.

Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.

32 Mira Él a la tierra, y ella tiembla; toca Él los montes, y humean.

Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.

33 A Yahvé cantaré mientras viva; tañeré salmos a mi Dios mientras yo tenga el ser.

Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.

34 Séanle gratos mis acentos! Yo en Yahvé me gozaré.

Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.

35 ¡Sean quitados de la tierra los pecadores y no haya más impíos! ¡Bendice, alma mía, a Yahvé! ¡Hallelú Yah!

Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.