Proverbios 19
1 Más vale el pobre que vive rectamente, que el rico fatuo y de lengua perversa.
En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
2 Es un mal si el alma carece de ciencia, pues tropieza el que anda precipitado.
Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
3 La necedad le tuerce al hombre sus caminos, y luego murmura su corazón contra Yahvé.
Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
4 Las riquezas aumentan mucho el número de los amigos, el pobre, empero, es abandonado de su propio compañero.
Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
5 Testigo falso no quedará sin castigo, y no se librará el que profiere mentiras.
Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
6 El dadivoso tiene muchos aduladores; todos son amigos del que da regalos.
Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
7 Si al pobre le aborrecen todos sus hermanos, ¡Cuánto más se alejarán de él sus amigos! Quiere ganarlos con palabras pero no están a su alcance.
Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
8 El que adquiere inteligencia ama su alma, quien se acomoda a la prudencia hallará la dicha.
Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
9 El testigo falso no quedará impune, y el que propala mentiras perecerá.
Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
10 No está bien al necio una vida regalada, mucho menos a un esclavo el mandar a los príncipes.
Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
11 El hombre sabio detiene su ira; su gloria es olvidar las injurias.
Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
12 Como rugido de león es la ira del rey; y su favor cual rocío sobre el césped.
Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
13 Dolor de su padre es el hijo insensato, y gotera continua la mujer rencillosa.
En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
14 Casa y riqueza se heredan de los padres, pero la mujer discreta es don de Yahvé.
Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
15 La pereza trae el sueño, y la indolencia el hambre.
Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
16 Quien guarda los mandamientos, guarda su alma; mas el que menosprecia los caminos de (Yahvé) morirá.
Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
17 Quien se apiada del pobre, presta a Yahvé, el cual le recompensará su obra.
Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
18 Castiga a tu hijo, pues hay esperanza; pero no te dejes llevar a darle muerte.
Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
19 El que mucho se aíra sufrirá penas, de las cuales aun cuando le libras has de sacarle siempre de nuevo.
Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
20 Escucha el consejo, y acepta la corrección, para que seas sabio en tu fin.
Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
21 Muchos proyectos hay en el corazón del hombre, pero siempre se cumple el designio de Yahvé.
Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
22 Al hombre le gusta ser compasivo; más vale ser pobre que mentiroso.
Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
23 El temor de Yahvé conduce a la vida; así queda (el hombre) satisfecho y libre de todo mal.
Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
24 El haragán mete su mano en el plato, pero no la lleva a su boca.
Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
25 Castiga al burlador, y se hace cuerdo el necio; amonesta al sensato y entenderá la sabiduría.
Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
26 Quien maltrata a su padre y echa de sí a su madre, es un hijo desvergonzado y sin honor.
Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
27 Hijo mío, si dejas de oír consejos, te desviarás de las palabras de la sabiduría.
Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
28 El testigo perverso se ríe de la justicia; y la boca de los impíos se traga la iniquidad.
Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
29 Los castigos han sido hechos para los burladores, y los azotes para las espaldas de los insensatos.
Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
