< Lamentaciones 5 >

1 Acuérdate, Yahvé, de lo que nos ha sobrevenido, mira y considera nuestro oprobio.
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Nuestra herencia ha pasado a manos de extranjeros, y nuestras casas en poder de extraños.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Hemos quedado huérfanos, sin padre, y nuestras madres son como viudas.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 A precio de plata tenemos que beber nuestra agua, y por dinero compramos nuestra leña.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Somos perseguidos llevando (el yugo) sobre nuestro cuello; estamos fatigados, y no hay para nosotros descanso.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Tendimos la mano a Egipto y a Asiria, para saciarnos de pan.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Pecaron nuestros padres que ya no existen, y nosotros llevamos sus culpas.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Nos dominan esclavos; y no hay quien (nos) libre de su mano.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Con peligro de nuestra vida tratamos de conseguir nuestro pan, temiendo la espada del desierto.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Nuestra piel se abrasa como un horno, a causa del ardor del hambre.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Deshonraron a las mujeres en Sión, a las vírgenes en las ciudades de Judá.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Los príncipes fueron colgados de las manos y despreciados los rostros de los ancianos.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Los mancebos llevan el molino, y los niños caen bajo la carga de leña.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 Faltan los ancianos en la puerta, y los jóvenes han dejado de cantar.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Cesó el gozo de nuestro corazón; se han tornado en duelo nuestras danzas.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 Cayó de nuestra cabeza la diadema; ¡ay de nosotros, que hemos pecado!
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Por eso está enfermo nuestro corazón, y se han oscurecido nuestros ojos:
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 porque el monte Sión está desolado, y por él se pasean las raposas.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Mas Tú, oh Yahvé, permaneces eternamente, tu trono (subsiste) de generación en generación.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 ¿Cómo podrías olvidarte de nosotros para siempre, abandonarnos por largo tiempo?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 ¡Conviértenos a Ti, Yahvé, y nos convertiremos! ¡Renueva nuestros días, para que sean como antes!
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 ¿O nos has rechazado por completo? ¿Te has airado contra nosotros hasta el extremo?
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?

< Lamentaciones 5 >