Job 41
1 ¿Pescas tú con anzuelo a Leviatán, y atas con una cuerda su lengua?
Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
2 ¿Le meterás un junco en la nariz, le taladrarás con un gancho la quijada?
Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
3 ¿Acaso te dirigirá muchas súplicas, o te dirá palabras tiernas?
Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
4 ¿Hará pacto contigo? ¿Lo tomarás por perpetuo esclavo?
Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
5 ¿Juguetearás con él como con un pájaro? ¿Lo atarás para tus hijas?
Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
6 ¿Lo tomarán los amigos para comida? ¿Se lo repartirán entre sí los mercaderes?
Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
7 ¿Horadarás su cuero con flechas, y con el arpón su cabeza?
Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
8 Pon (una vez) en él tu mano; y no olvidarás el combate; no volverás a hacerlo.
När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
9 He aquí que la esperanza (de los cazadores) es vana; su solo aspecto basta para echarlos por tierra.”
Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
10 “Nadie es tan audaz que le despierte. ¿Quién es capaz de mantenerse en pie delante de Mí?
Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
11 ¿Quién me dio algo primero, para que Yo lo recompense? Mío es lo que hay bajo todo el cielo.
Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
12 No callaré sus miembros, su fuerza, la armonía de sus proporciones.
Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
13 ¿Quién puede abrir las mallas de su cota, franquear la doble fila de sus dientes?
Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
14 Las puertas de su boca ¿quién jamás las ha abierto?; el cerco de sus dientes causa espanto.
Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
15 Su espalda cubren escamas en forma de escudos, compactas como un sello de piedra.
Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
16 Se traba una con otra tan íntimamente, que el aire no puede pasar entre ellas.
Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
17 Una está pegada a la otra; asidas entre sí no pueden separarse.
Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
18 Sus estornudos son chispas de fuego, sus ojos como los párpados de la aurora.
Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
19 De su boca salen llamas y se escapan centellas de fuego.
Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
20 Sus narices arrojan humo, como de olla encendida e hirviente.
Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
21 Su resoplido enciende carbones y su boca despide llamaradas.
Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
22 En su cerviz reside la fuerza, ante él tiembla el mismo espanto.
Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
23 Aun las partes flojas de su carne están unidas entre sí, sin que quede resquicio ni posibilidad de oscilar.
Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
24 Su corazón es duro como piedra; tan duro como la muela inferior.
Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
25 Cuando se alza tienen miedo los más valientes, y de terror están fuera de sí.
När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
26 La espada que le acomete se rompe, lo mismo que la lanza, el dardo y la coraza.
Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
27 Estima como paja el hierro, y el bronce como leña carcomida.
Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
28 No le pone en fuga el hijo del arco; las piedras de la honda le parecen paja.
Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
29 La maza es para él como hojarasca, y se ríe del silbido del venablo.
Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
30 Su vientre tiene puntas de teja, se arrastra cual trillo sobre el cieno.
Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
31 Hace hervir el abismo como olla, y el mar como caldero de ungüentos.
Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
32 Tras él un surco de luz, de modo que el abismo parece canoso.
Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
33 No hay en la tierra semejante a él, pues fue creado para no tener miedo.
På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
34 Mira (con desprecio) lo más alto; es rey de todos los soberbios.”
Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
