Job 39
1 “¿Sabes tú el tiempo en que paren las cabras monteses? ¿Observas el parto de las ciervas?
Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
2 ¿Sabes tú los meses de su preñez, y conoces el tiempo de su parto?
Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
3 Se encorvan y echan su cría librándose de sus dolores.
De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
4 Sus crías son robustas, crecen en el campo; se van, y no vuelven a ellas.
Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
5 ¿Quién dio libertad al asno montés, y quién soltó las ataduras del onagro,
Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
6 al que di por domicilio el desierto y por morada la tierra salitrosa?
Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
7 Se ríe del tumulto de la ciudad, y no oye los gritos del arriero.
Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
8 Los montes son su lugar de pasto, anda buscando toda yerba verde.
Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
9 ¿Querrá servirte acaso el búfalo, pasará la noche junto a tu pesebre?
Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
10 ¿Podrás atarlo con coyundas para que abra surcos? ¿Querrá acaso rastrillar los valles detrás de ti?
Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
11 ¿Confiarás en él por su gran fuerza, y dejarás a su cuidado tus labores?
Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
12 ¿Le fiarás traer a casa tu grano para llenar tu era?
Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
13 El avestruz agita alegre las alas; no son alas pías, ni voladoras;
Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
14 pues abandona en tierra sus huevos para calentarlos en el suelo.
Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
15 Olvida que puede pisarlos el pie, y aplastarlos la fiera del campo.
Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
16 Es cruel con sus hijos, como si fuesen ajenos; no le preocupa la inutilidad de sus fatigas.
Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
17 Porque Dios le privó de sabiduría, y no le dio parte en la inteligencia.
Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
18 Pero cuando se alza y bate las alas, se burla del caballo y del jinete.
På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
19 ¿Das tú al caballo la valentía, y revistes su cuello con la airosa melena?
Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
20 ¿Le enseñas tú a saltar como la langosta, a esparcir terror con su potente relincho?
Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
21 Hiere la tierra, orgulloso de su fuerza, y se lanza al combate,
Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
22 riéndose del miedo; no se acobarda, ni retrocede ante la espada.
Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
23 Si oye sobre sí el ruido de la aljaba, el vibrar de la lanza y del dardo,
Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
24 con ímpetu fogoso sorbe la tierra, no deja contenerse al sonido de la trompeta.
Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
25 Cuando suena la trompeta, dice: «¡Adelante!»; huele de lejos la batalla, la voz del mando de los capitanes, y el tumulto del combate.
När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
26 ¿Es acaso por obra tuya que emprende vuelo el gavilán, tendiendo sus alas hacia el sur?
Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
27 ¿Es por orden tuya que remonta el águila, y pone su nido en las alturas?
Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
28 Habita en la peña, y tiene su morada en la cima de las rocas más inaccesibles.
I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
29 Allí acecha la presa, desde lejos atisban sus ojos.
Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
30 Sus polluelos chupan la sangre; y doquiera que haya cadáveres se la encuentra.”
Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
