Job 36
1 Continuó Eliú diciendo:
Vidare sade Elihu:
2 “Espérame un poco, y te instruiré, pues hay aún más argumentos para defender la causa de Dios.
Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
3 Sacaré de lo más alto mi saber, y probaré que mi Creador es justo.
Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
4 Porque te aseguro que no son falsas mis palabras; el que está delante de ti es perfecto en la doctrina.
Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
5 He aquí que Dios es grande, pero no desdeña a nadie; Él es grande por el poder de su inteligencia.
Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
6 No deja vivir al malvado, hace justicia a los oprimidos;
Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
7 no aparta sus ojos de los justos, los coloca en tronos (como) a reyes, los hace sentar para siempre y son ensalzados.
Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
8 Encadenados con grillos, y atados con cuerdas de aflicción,
Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
9 Él les hace reproches por sus obras y sus pecados, porque obraron con soberbia;
så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
10 les abre los oídos para la corrección, y les exhorta a abandonar la maldad.
han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
11 Si obedecen y se someten, terminan sus días en felicidad, y sus años entre delicias.
Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
12 Mas si no obedecen perecen a espada, y mueren en necedad.
Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
13 Los impíos de corazón acumulan la ira; no pueden clamar por auxilio, cuando Él los encadena,
Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
14 mueren en plena juventud, y acaban su vida entre los afeminados.
deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
15 Al pobre, empero, (Dios) le salva en la aflicción, le abre los oídos por la tribulación.
Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
16 A ti también te sacaría de las fauces de la angustia, a un lugar espacioso, sin estrechez, y tendrías tu mesa cómoda y llena de grosura.
Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
17 Mas tú llenas la medida del inicuo; el juicio y la justicia te alcanzarán.
Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
18 Por eso, no oprimas a nadie acicateado por la ira, y no te pervierta la copia de sobornos.
Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
19 ¿Acaso te librará tu clamor de la angustia, aunque emplees todos los recursos de tu poder?
Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
20 No suspires tanto por la noche que arrebatará a todos de su lugar.
Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
21 Guárdate de dirigir tu rostro hacia la iniquidad; aunque la prefieras a la aflicción.
Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
22 Mira: Dios es sublime en su poder; ¿quién es Maestro como Él?
Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
23 ¿Quién le ha impuesto su camino? Y ¿quién puede decirle: «Tú has hecho mal»?
Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: "Du gör vad orätt är?"
24 Acuérdate de ensalzar su obra, la cual celebran los hombres.
Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
25 La contemplan todos los hombres, la miran desde lejos los mortales.
och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
26 ¡Cuán grande es Dios! No podemos comprenderlo; el número de sus años es inescrutable.
Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
27 Él hace las menudas gotas de agua, que después se derraman en lluvias torrenciales.
Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
28 Destilan las nubes, y caen sobre los hombres gotas en abundancia.
skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
29 ¿Quién comprenderá la extensión de las nubes, los truenos de su pabellón?
Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
30 Él extiende en torno suyo su luz, y cubre las profundidades del mar.
Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
31 De esta manera juzga a los pueblos, y da pan en abundancia.
Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
32 Llena sus manos de rayos, a los que indica el objeto que han de alcanzar.
I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
33 Le anuncia su voz de trueno, como también el ganado (siente) su venida.”
Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.
