Job 33

1 “Escucha ahora, oh Job, mi palabra, y a todos mis argumentos presta oído.

Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.

2 He aquí que abro mi boca; se mueve mi lengua para formar palabras en mi paladar.

Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;

3 Lo que diré viene de un corazón recto, mis labios profieren la pura verdad.

Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.

4 El Espíritu de Dios me hizo, y el soplo del Omnipotente me dio vida.

Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.

5 Respóndeme, si puedes; prepárate para (contender) conmigo; tente dispuesto.

Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.

6 Mira, yo soy creatura de Dios, igual que tú; también yo fui formado del barro.

Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.

7 Por eso nada tienes que temer de mí, ni te abrumará el peso de mi persona.

Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.

8 Ahora bien, tú has dicho oyéndolo yo —bien escuché el son de tus palabras—:

Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.

9 «Inocente soy, sin pecado, limpio soy, no hay iniquidad en mí.

Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.

10 Pero Él busca pretextos contra mí, me considera como enemigo suyo;

Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;

11 pone en el cepo mis pies, observa todos mis pasos.»

Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.

12 Precisamente en esto no tienes razón; te lo explicaré. Si Dios es más grande que el hombre,

Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.

13 ¿por qué contiendes con Él, ya que Él no da cuenta de ninguno de sus actos?

Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?

14 Porque de una manera habla Dios, y también de otra, pero (el hombre) no le hace caso.

Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.

15 En sueños, en visiones nocturnas, cuando cae letargo sobre los hombres, recostados en sus camas,

Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;

16 entonces Él abre el oído del hombre, y le instruye en forma secreta,

Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;

17 para apartarle de su obra. Así le retrae de la soberbia,

På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.

18 salva su alma de la perdición, y su vida del filo de la espada.

Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;

19 Corrige también al hombre con dolores en su lecho, y con continua angustia dentro de sus huesos;

Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;

20 de modo que tiene asco del pan y del bocado más exquisito.

Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.

21 Vase consumiendo su carne hasta desaparecer, y aparecen sus huesos que no se veían.

Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;

22 Se acerca su vida al sepulcro, y su existencia a los que la quitan.

Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.

23 Pero si hay para él un ángel, un intercesor de entre mil, que explique al hombre su deber;

Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;

24 y que se compadezca de él y diga (a Dios): «Líbrale para que no baje al sepulcro; yo he hallado el rescate (de su alma).»

Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.

25 Entonces se vuelve más fresca que la de un niño su carne; será como en los días de su juventud;

Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.

26 implora a Dios, y Este le es propicio. Así contemplará con júbilo su rostro, y (Dios) le devuelve su justicia.

Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.

27 Cantará entonces entre los hombres, y dirá: «Yo había pecado, había pervertido la justicia, y no me fue retribuido según merecía;

Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.

28 pues Él me libró del paso al sepulcro, y mi alma ve todavía la luz.»

Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.

29 Mira, todo esto hace Dios, dos y aun tres veces con el hombre,

Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;

30 a fin de retraerlo de la muerte, y alumbrarlo con la luz de la vida.

På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.

31 Atiende, Job; escúchame; calla, que yo hablaré.

Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.

32 Si tienes algo que decir, respóndeme; habla, pues mi deseo es verte justo.

Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.

33 Si no, escúchame en silencio, y yo te enseñaré sabiduría.”

Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.