Job 31

1 “Había ya hecho pacto con mis ojos de no mirar a doncella.

Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

2 ¿Cuál es, pues, mi porción desde arriba de parte de Dios, y la herencia que desde lo alto me da el Todopoderoso?

Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

3 ¿No es la perdición para el malvado, y la calamidad para los que obran la iniquidad?

Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

4 ¿No observa El mis caminos y cuenta todos mis pasos?

Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

5 Si yo he seguido la mentira, y mi pie ha corrido tras el fraude,

Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

6 ¡péseme Dios en justa balanza y reconozca mi inocencia!

Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

7 Si mis pasos se desviaron del camino, si mi corazón se fue tras mis ojos, y si se ha pegado algo a mis manos,

Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

8 ¡siembre yo, y coma otro, y sea desarraigado mi linaje!

Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

9 Si mi corazón se ha dejado seducir por una mujer, y si anduve acechando a la puerta de mi prójimo,

Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

10 ¡muela para otro mi mujer, y encórvense ajenos sobre ella!

Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

11 Porque esto es cosa nefanda, un crimen que han de juzgar los jueces;

Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

12 un fuego que devora hasta la ruina y destruiría todos mis bienes.

en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

13 Si yo he despreciado el derecho de mi siervo, o de mi sierva en su litigio conmigo,

Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

14 ¿qué podría hacer yo al levantarse el mismo Dios? Cuando Él viniera a juzgar ¿qué respondería yo?

Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

15 El que me hizo en el seno materno, ¿no le hizo también a él? ¿No nos formó uno mismo en la matriz?

Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

16 Si he negado al pobre lo que pedía, si he hecho desfallecer los ojos de la viuda;

Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

17 si he comido solo mi bocado, sin que comiese de él el huérfano

Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

18 —desde mi juventud era padre para este, y desde el seno materno he protegido a aquella—

Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

19 si no hice caso del que iba a perecer por falta de vestido, o del pobre que estaba desnudo,

Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

20 (y lo dejé) sin que me bendijeran sus carnes al calentarse con el vellón de mis ovejas;

Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

21 si alcé mi mano contra el huérfano, por verme apoyado por los jueces,

Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

22 ¡despréndase mi hombro de la espalda, y mi brazo sea arrancado del húmero!

Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

23 Por cuanto temía el castigo de Dios, no he podido resistir a su majestad.

Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

24 Si he puesto en el oro mi confianza, y al oro he dicho: «Mi seguridad eres tú»;

Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

25 si tuve gozo por mi grande hacienda, y por haber juntado mucho mi mano;

Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

26 si al ver el resplandor del sol, y la brillante carrera de la luna,

Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

27 fue seducido en secreto mi corazón, y mi mano les mandó un beso de mi boca,

att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

28 también esto sería una maldad, una falta criminal, pues habría negado a Dios en lo alto.

Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

29 Si me holgué de la ruina del que me odiaba, y me gocé cuando le sobrevino el mal;

Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

30 aunque no presté al pecado mi lengua, pidiendo con maldición su muerte;

Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

31 si no decían las gentes de mi casa: «¿Quién de su alimento no se ha saciado?»

Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

32 pues jamás el forastero se quedó de noche al descubierto, porque yo abría mis puertas al pasajero;

Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

33 si encubrí, como Adán, mi pecado, y oculté en mi seno mi iniquidad,

Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

34 temiendo a la gran muchedumbre y el desprecio de los parientes, quedando callado y sin salir de mi casa...

av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

35 ¡Oh si hubiese quien me escuchase! He aquí mi firma. ¡Respóndame el Todopoderoso! ¡Que escriba también mi adversario su libelo de acusación!

Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

36 Yo lo llevaría sobre mi hombro, me lo ceñiría como diadema.

Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

37 (A mi juez) le daré cuenta de todos mis pasos; como a un príncipe me presentaré a él.

Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

38 Si contra mi clama mi tierra, y a una lloran sus surcos,

Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

39 por haber yo comido sus frutos sin pagar y afligido a sus cultivadores,

Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

40 ¡názcanme abrojos en vez de trigo, y cizaña en vez de cebada!” Fin de las palabras de Job.

Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.