< 2 Samuel 22 >

1 Cantó David a Yahvé las palabras de este cántico, cuando Yahvé lo hubo librado de todos sus enemigos, y de la mano de Saúl.
Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
2 Dijo: “Yahvé es mi Roca, mi fortaleza y mi libertador;
Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
3 Dios es mi Roca, a Él me acojo; Él es mi escudo y el cuerno de mi salvación, mi alto amparo, mi asilo. ¡Salvador mío! Tú me libraste de la violencia.
Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
4 Clamé alabándole, a Yahvé, y quedé salvo de mis enemigos.
Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
5 Ya me cercaban las ondas de la muerte, me aterraban torrentes perniciosos;
Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
6 ya me rodeaban las sogas del scheol, y me amenazaban los lazos de la muerte; (Sheol h7585)
Helvetes band omhvärfde mig; och dödsens snaror öfverföllo mig. (Sheol h7585)
7 cuando en mi angustia clamé a Yahvé, invoqué a mi Dios; y Él desde su templo oyó mi voz, y mi clamor llegó a sus oídos.
När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
8 Se conmovió y tembló la tierra, vacilaron los cimientos de los cielos, temblaron, porque se inflamó su ira.
Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
9 Subía humo de sus narices, y fuego devorador de su boca; ascuas encendidas salían de Él.
Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
10 E inclinó los cielos y descendió, teniendo espesa nube bajo sus pies.
Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
11 Subió sobre un querubín y voló, apareció sobre las alas del viento.
Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
12 Puso en torno suyo tinieblas por velo, masas de aguas, densos nubarrones.
Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
13 Al fulgor que le precedía se encendieron ascuas de fuego.
Af skenet för honom brann det med ljungande.
14 Tronó Yahvé desde el cielo, el Altísimo hizo resonar su voz.
Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
15 Disparó saetas y los dispersó, rayos, y los consternó.
Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
16 Entonces apareció el fondo del mar se descubrieron los cimientos del orbe ante la voz increpadora de Yahvé, ante el resuello del furor de su ira.
Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
17 Extendió su mano desde lo alto, me tomó y me sacó de grandes aguas.
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
18 Me libró de mi feroz enemigo, de los que me aborrecían, porque eran más fuertes que yo.
Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
19 Me habían sorprendido en el día de mi calamidad; pero Yahvé fue mi sostén.
De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
20 Me sacó fuera, a un lugar ancho, salvándome porque me amaba.
Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
21 Yahvé me ha recompensado según merecía mi justicia; según la inocencia de mis manos me dio el pago;
Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
22 pues he guardado los caminos de Yahvé, no me he apartado impíamente de mi Dios.
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
23 Tenía ante mis ojos todos sus preceptos, y no me apartaba de sus mandamientos.
Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
24 Sin reproche anduve en su presencia, me guardé de hacer iniquidad.
Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
25 Yahvé me ha retribuido conforme a mi justicia, según mi inocencia ante sus ojos.
Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
26 Con el piadoso Tú te portas piadoso, con el nombre recto, rectamente;
Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
27 Tú eres limpio con el limpio, y al perverso lo tratas como tal.
Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
28 Tú salvas al pueblo humilde, y con tu mirada abates a los altivos.
Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
29 Tú, Yahvé, eres mi antorcha; Yahvé ilumina mis tinieblas.
Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
30 Contigo me arrojo sobre ejércitos, con mi Dios salto murallas.
Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
31 El camino de Dios es perfecto, y acrisolada la palabra de Yahvé; Él es un escudo para cuantos en Él confían.
Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
32 Pues ¿quién es Dios sino solo Yahvé? ¿Quién es Roca fuera de nuestro Dios?
Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
33 Mi fortaleza inexpugnable es Dios, quien hace perfecto mi camino.
Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
34 Me dio pies ligeros cual de ciervo y me colocó sobre las alturas;
Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
35 adiestró mis manos para la guerra, y mis brazos doblan el arco de bronce.
Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
36 Me diste el escudo de tu salvación, y tu benignidad me ha hecho grande.
Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
37 Ensanchaste el camino bajo mis pies, para que no resbalasen.
Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
38 Así perseguí a mis enemigos hasta destruirlos, y no me volví hasta acabar con ellos.
Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
39 Sí, acabé con ellos y los aplasté, de modo que no pueden ya levantarse; han caído debajo de mis pies.
Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
40 Me ceñiste de fortaleza para luchar, sometiste mis enemigos a mi poder,
Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
41 pusiste en fuga a mis contrarios; y así destrocé a los que me odiaban.
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
42 Miraban en derredor, mas no hubo quien los salvase, (clamaban) a Yahvé, pero no los oía;
De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
43 triturábalos como polvo de la tierra; cual barro de las calles los aplastaba y los hollaba.
Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
44 Me libraste también de los revoltosos de mi pueblo, para jefe de naciones me elegiste. Pueblos que no conocía me sirven.
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
45 Hombres extranjeros me dicen lisonjas, apenas oyen de mí, me obedecen.
De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
46 Los extranjeros palidecen y temblando salen de sus refugios.
De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
47 ¡Viva Yahvé, y bendita sea mi Roca! Ensalzado sea Dios, la Roca de mi salvación,
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
48 el Dios que me otorga venganza, y somete los pueblos a mis pies;
Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
49 el que me salva de mis enemigos. Pues Tú me ensalzas sobre los que se levantan contra mí; me libras del hombre violento.
Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
50 Por eso, te alabaré entre las naciones, y cantaré loores a tu nombre, Yahvé.
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
51 Él salva maravillosamente a su rey, y usa de misericordia con su ungido David y su descendencia para siempre.”
Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.

< 2 Samuel 22 >