< Sabuurradii 47 >

1 Dadyowga oo dhammow, kulligiin sacabka tuma, Oo Ilaah cod guuleed ugu qayliya.
Dem Musikmeister, von den Korahiten, ein Psalm. Ihr Völker alle, klatscht in die Hände,
2 Waayo, Rabbiga ah Ilaaha ugu sarreeya waa cabsi miidhan, Oo isagu waa boqor weyn oo dhulka oo dhan u taliya.
Denn der HERR, der Höchste, ist furchtbar, ein mächtiger König über die ganze Erde.
3 Isagu dadyowga wuxuu gelin doonaa hoosteenna, Quruumahana wuxuu ka hoos marin doonaa cagaheenna.
Er hat Völker unter unsre Herrschaft gebeugt und Völkerschaften unter unsre Füße;
4 Isagu dhaxalkeenna ayuu inoo dooran doonaa, Kaasoo ah ammaanta Yacquub uu jecel yahay. (Selaah)
er hat uns unser Erbteil auserwählt, den Stolz Jakobs, den er liebt. (SELA)
5 Ilaah qaylo buu la kacay, Oo wuxuu Rabbiguna la kacay dhawaaqa buunka.
Aufgefahren ist Gott unter Jauchzen, der HERR beim Schall der Posaunen.
6 Ilaah ammaan ugu heesa, ammaan ugu heesa, Ammaan ugu heesa Boqorkeenna, ammaan heesa.
Lobsinget Gott, lobsinget, lobsingt unserm König, lobsinget!
7 Waayo, Ilaah waa dunida oo dhan Boqorkeeda, Haddaba sabuur ammaan ah ku heesa.
Denn König der ganzen Erde ist Gott: so singt ihm denn ein kunstvolles Lied!
8 Ilaah wuxuu u taliyaa quruumaha, Ilaahna carshigiisa quduuska ah ayuu ku fadhiistaa.
Gott ist König geworden über die Völker, Gott hat sich gesetzt auf seinen heiligen Thron.
9 Dadyowga amiirradoodii oo dhammu waxay isu soo wada urursadeen Inay dadka Ilaaha Ibraahim noqdaan, Waayo, dhulka gaashaammadiisa waxaa iska leh Ilaah. Oo isaga aad iyo aad baa loo sarraysiiyey.
Die Edlen der Völker haben sich versammelt als das Volk des Gottes Abrahams; denn Gott sind untertan die Schilde der Erde: hoch erhaben steht er da.

< Sabuurradii 47 >