< Sabuurradii 2 >
1 Bal quruumuhu maxay u cadhoodaan, Dadkuna maxay ugu fikiraan wax aan waxba ahayn?
Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?
2 Boqorrada dhulku col bay u taagan yihiin, Taliyayaashuna waxay u wada tashadaan Rabbiga iyo Masiixiisa, iyagoo leh,
Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:
3 Silsiladahooda aan gooyno Oo xadhkahoodana aan iska fogayno.
»Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»
4 Kan samada fadhiyaa wuu qosli doonaa, Oo Sayidku iyaga wuu ku majaajiloon doonaa.
Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.
5 Markaasuu isagoo cadhaysan iyaga la hadli doonaa, Oo wuxuu iyaga ku dhibi doonaa dhirifkiisa isagoo leh,
Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:
6 Anigu boqorkaygii waxaan fadhiisiyey Buurtayda quduuska ah oo Siyoon.
»Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»
7 Amarkii ayaan wax ka sheegi doonaa, Rabbigu wuxuu igu yidhi, Adigu waxaad tahay wiilkayga, Maantaan ku dhalay.
Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.
8 I bari oo waxaan dhaxal ahaan kuu siin doonaa quruumaha, Oo dunida meelaha ugu fogfogna hanti ahaan baan kuu siin doonaa.
Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.
9 Waxaad iyaga ku jejebin doontaa ul bir ah, Oo waxaad u burburin doontaa sida weelka dheryasameeyaha.
Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»
10 Haddaba sidaas daraaddeed, Boqorradow, caqli yeesha, Oo xaakinnada dhulkow, edeb yeesha.
Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.
11 Rabbiga cabsi ugu adeega, Oo reyreeya idinkoo gariiraya.
Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.
12 Wiilka dhunkada, waaba intaasoo uu idiin cadhoodaa oo aad jidka ku baabba'daane. Waayo, cadhadiisu haddiiba way kululaan doontaa. Waxaa barakaysan kuwa isaga isku halleeya oo dhan.
Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.