Sabuurradii 129

1 Tan iyo yaraantaydii marar badan bay i dhibeen, Reer binu Israa'iil hadda ha yidhaahdeen,

En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

2 Tan iyo yaraantaydii marar badan bay i dhibeen, Laakiinse igama ay adkaan.

mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

3 Kuwa beerta jeexa ayaa dhabarkayga jeexay, Oo jeexjeexoodiina way dheereeyeen.

På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

4 Rabbigu waa xaq, Oo isagu wuxuu kala gooyay xadhkihii kuwa sharka leh.

Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

5 Inta Siyoon neceb oo dhammu, Ha ceeboobeen oo dib ha u noqdeen.

De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

6 Ha noqdeen sida cawska guryaha korkooda ka baxa Oo engega intaanu korin,

De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

7 Oo aan beergooyuhu gacantiisa ka buuxin, Kan xidhmooyinka xidhaana aanu laabtiisa ka buuxin.

ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

8 Oo kuwa ag maraana ma yidhaahdaan, Barakadii Rabbigu korkiinna ha ahaato. Waxaan idiinku ducaynaynaa magaca Rabbiga.

och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."