< Sabuurradii 120 >
1 Anigoo cidhiidhi ku jira ayaan Rabbiga u qayshaday, Oo isna wuu ii jawaabay.
En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.
2 Rabbiyow, naftayda ka samatabbixi bushimo been sheega, Iyo carrab khiyaano badan.
HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.
3 Carrabka khiyaanada badanow, bal maxaa lagu siin doonaa? Oo maxaa kaloo laguu samayn doonaa?
Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?
4 Adoo ah sida ku xoog badan oo fallaadhihiisa afaysan, Kuwaas oo wata dhuxulo geed rotem la yidhaahdo.
Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.
5 Anaa hoogay, waayo, Mesheg baan qariib ku noqday, Oo waxaan dhex degay teendhooyinkii Qedaar!
Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!
6 Naftaydu waxay wakhti dheer la degganayd Mid nabadda neceb.
Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.
7 Waxaan ahay mid nabad jecel, Laakiinse kolkii aan hadlo, iyagu waa kuwa dagaal jecel.
Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.