Baroorashadii Yeremyaah 5
1 Rabbiyow, bal xusuuso wixii nagu soo degay. Ka fiirso oo bal eeg caydii nalagu caayay.
Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
2 Dhaxalkayagii waxaa helay shisheeyayaal. Guryahayagiina waxaa iska qaatay ajnabiyo.
Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
3 Waxaannu nahay agoommo, aabbayaal ma lihin, Oo hooyooyinkayana carmallay noqdeen
Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
4 Biyahayagii lacag baannu ku cabnay, Oo qoryahayagiina waa nalaga iibiyey.
Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
5 Kuwii na eryanayayna way na gaadheen, Waannu daalan nahay oo nasasho ma lihin.
Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
6 Waxaannu gacanta u dhiibannay Masriyiinta Iyo reer Ashuur si aannu kibis uga dheregno.
Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
7 Aabbayaashayo waa dembaabeen, mana joogaan, Oo annagaa xumaatooyinkoodii xambaarannay.
Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
8 Addoommaa noo taliya, Oo mid gacantooda naga samatabbixiyaana ma jiro,
Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
9 Waxaannu kibistayada ku helnaa naftayadoo aan biimayno, Waana seefta cidlada aawadeed.
Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
10 Haraggayagii wuxuu u madoobaaday sidii foorno oo kale, Waana kulaylkii abaarta daraaddiis.
Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
11 Naagihii Siyoon dhexdeedaa lagu kufsaday, Hablihii bikradaha ahaana magaalooyinka dalka Yahuudah waa lagu kufsaday.
De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
12 Amiirradii gacmahoodaa lagu deldelay, Oo odayaashiina lama sharfin.
Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
13 Barbaarradii dhagaxshiidkay qaadeen, Oo carruurtiina rarkii qoryaha bay la kufeen.
Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
14 Odayaashii iridday ka joogsadeen, Oo barbaarradiina muusikadoodii farahay ka qaadeen.
De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
15 Farxaddii qalbigayagay ka dhammaatay, Oo cayaartayadiina baroorashay u rogmatay.
Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
16 Taajkii madaxayaguu ka dhacay. Annagaa iska hoognay, waayo, waannu dembaabnay!
Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
17 Taas darteed qalbigayagu wuu itaal darnaaday. Oo waxyaalahaas aawadoodna indhahayagii way arag darnaayeen.
Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
18 Maxaa yeelay, Buur Siyoon waa cidlowday, Oo dawacooyin baa ku dul socda.
För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
19 Rabbiyow, weligaaba sida boqor baad u fadhidaa, Oo carshigaaguna ab ka ab buu waaraa.
Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
20 Haddaba bal maxaad weligaaba noo illowdaa, Oo maxaad wakhti dheer noo dayrisaa?
Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
21 Rabbiyow, xaggaaga noo soo celi, oo waannu soo noqon doonnaa. Maalmahayagana sida kuwii hore oo kale nooga dhig.
Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
22 Laakiinse dhammaantayoba waad na diidday. Oo aad baad noogu cadhootay.
Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
