Baroorashadii Yeremyaah 3
1 Anigu waxaan ahay ninkii arkay dhibaatadii ay ushii cadhadiisu keentay.
Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
2 Wuu i hoggaamiyey oo igu dhex socodsiiyey gudcur aan iftiin lahayn.
Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
3 Sida xaqiiqada ah maalintii oo dhan ayuu mar kasta gacantiisa igu sii jeediyaa.
Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
4 Jiidhkaygii iyo haraggaygiiba wuu gaboojiyey, lafahaygiina wuu jejebiyey.
Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
5 Wax buu igu wareejiyey, oo wuxuu igu hareereeyey qadhaadh iyo dhib.
Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
6 Wuxuu iga dhigay inaan meelo gudcur ah dego sidii kuwii waagii hore dhintay.
Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
7 Derbi buu igu wareejiyey si aanan u bixi karin, silsiladdaydiina mid culus buu ka dhigay.
Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
8 Oo weliba markaan dhawaaqo oo aan caawimaad u qayshadona baryadayda wuu diidaa.
Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
9 Jidadkaygii wuxuu ku awday dhagaxyo la qoray, oo wadiiqooyinkaygiina wuu qalloociyey.
Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
10 Wuxuu igu noqday sidii orso ii gabbanaysa iyo sidii libaax meelo qarsoon iigu dhuumanaya.
Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
11 Jidadkaygii wuu iga leexiyey, oo cad cad buu ii kala jaray, cidla buuna iga dhigay.
Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
12 Qaansadiisii wuu xootay, oo wuxuu iga dhigay goolibaadhkii fallaadha.
Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
13 Isagu wuxuu ka dhigay fallaadhihii gabooyihiisu inay kelyahayga galaan.
Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
14 Waxaan dadkaygii oo dhan u noqday wax la quudhsado, oo maalintii oo dhanna gabaygooda way igu halqabsadaan.
Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
15 Wuxuu iga buuxiyey qadhaadh, dacar buuna igu dhergiyey.
Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
16 Ilkahaygii dhagaxyo quruurux ah ayuu ku jejebiyey, oo dambas buu igu daboolay.
Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
17 Naftaydii nabad waad ka fogaysay, oo barwaaqo iyo wanaag waan illoobay.
Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
18 Waxaan is-idhi, Xooggaygii iyo rajadaydiiba xagga Rabbiga way ka baabbe'een.
Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
19 Xusuuso dhibkaygii iyo wareeggaygii, iyo dacartii iyo xammeetidii.
Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
20 Naftaydu iyagay weli soo xusuusataa, oo ceeb bay la foororsatay.
Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
21 Tan uun baan garwaaqsan ahay, sidaas daraaddeed rajaan leeyahay.
Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
22 Rabbiga naxariistiisa aawadeed ayaan laynoo baabbi'in, maxaa yeelay, raxmaddiisu ma dhammaato.
Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
23 Subax walba way cusub yihiin, daacadnimadaaduna way weyn tahay.
Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
24 Naftaydu waxay tidhaahdaa, Rabbigu waa qaybtaydii, sidaas daraaddeed isagaan rajo ku qabi doonaa.
Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
25 Rabbigu waa u roon yahay kuwa isaga rajo ku suga iyo naftii isaga doondoontaba.
Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
26 Waxaa wanaagsan in badbaadinta Rabbiga rajo iyo aamusnaan lagu sugo.
Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
27 Waxaa wanaagsan in nin harqoodka qaato intuu dhallinyar yahay.
Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
28 Keligiis ha fadhiisto isagoo aamusan, maxaa yeelay, isagaa kor saaray.
Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
29 Afkiisa ciidda ha daro, waxaa suurtowda inay rajo jirto.
Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
30 Dhabankiisa ha u dhiibo mid dharbaaxa, oo cay ha ka dhergo.
Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
31 Waayo, Sayidku ilaa weligiis ma uu sii tuuri doono.
Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
32 Maxaa yeelay, inkastoo uu murugeeyo, haddana weli wuu ugu nixi doonaa naxariistiisa badnaanteeda aawadeed.
Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
33 Waayo, isagu binu-aadmiga kas uma dhibo, umana murugeeyo.
Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
34 In maxaabiista dunida oo dhan cagaha hoostooda lagu burburiyo,
Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
35 Iyo in dadka xaqiisa laga leexiyo Ilaaha sare hortiisa,
Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
36 Iyo in nin gartiisa laga qalloociyo, Sayidku raalli kama aha.
Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
37 Waa kee kan wax odhanaya oo ay noqdaan, Sayidkoo aan amrin?
Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
38 Kan ugu sarreeya afkiisa sow kama soo baxaan belaayo iyo wanaagba?
Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
39 Bal maxaa nin noolu u cabtaa, maxaase nin ciqaabta dembigiisa uga cabtaa?
Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
40 Jidadkeenna aynu baadhno, oo aynu tijaabinno, oo aynu mar kale Rabbiga u soo noqonno.
Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
41 Qalbigeenna iyo gacmaheenna aynu kor ugu taagno Ilaaha samooyinka ku jira.
Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
42 Annagu waannu xadgudubnay oo waannu caasiyownay, oo adiguna nama aad saamixin.
Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
43 Cadho baad isku dabooshay, waanad na eryatay, waad na dishay, oo noomana aadan tudhin.
Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
44 Daruur baad isku dabooshay si aan baryona kuugu soo gudbin.
Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
45 Waxaad dadyowga dhexdooda naga dhigtay uskag iyo wax la nacay.
Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
46 Cadaawayaashayadii oo dhammu afkay nagu kala qaadeen.
Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
47 Waxaa noo yimid cabsi iyo yamays, iyo halligaad iyo baabbi'in.
Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
48 Indhahayga waxaa ka daata durdurro ilmo ah, waana baabbi'inta dadkayga aawadeed.
Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
49 Indhahaygu had iyo goorba way qubtaan oo innaba ma joogsadaan
Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
50 Ilamaa Rabbigu hoos soo fiiriyo, oo uu samada ka soo eego.
Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
51 Indhahaygu way ii murugeeyaan gabdhaha magaaladayda oo dhan daraaddood.
Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
52 Kuwii cadaawayaashayda sababla'aan u ahaa ayaa i ugaadhsaday sida shimbir loo ugaadhsado oo kale.
Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
53 Waxay bohol iigu rideen si ay naftayda iiga qaadaan, oo dhagax bay igu soo kor tuureen.
De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
54 Madaxaygii biyaa ku kor daatay, oo waxaan is-idhi, Waad go'day.
De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
55 Rabbiyow, anigoo godka ugu dheer ku dhex jira ayaan magacaaga ku baryootamay.
Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
56 Codkaygii waad maqashay, bal dhegtaada ha ka xidhin neefsashadayda iyo baryadayda.
Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
57 Maalintii aan ku baryay ayaad ii soo dhowaatay, oo waxaad igu tidhi, Ha cabsan.
Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
58 Sayidow, naftayda dacwooyinkeeda waad ii qaadday, waadna i madaxfuratay.
Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
59 Rabbiyow, gardarradii laygu hayay waad aragtay ee ii garsoor.
Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
60 Aarsashadoodii oo dhan iyo wixii ay iigu fikireen oo dhanba waad wada aragtay.
Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
61 Rabbiyow, waad maqashay caydoodii oo dhan iyo wixii ay iigu fikireen oo dhan,
Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
62 Iyo wixii kuwa igu kacay bushimahoodii lahaayeen, iyo wixii ay maalintii oo dhan ii qasdiyeenba.
Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
63 Bal eeg, markay fadhiyaan iyo markay taagan yihiinba waxaan ahay waxay ka gabyaan.
Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
64 Rabbiyow, waxaad iyaga siin doontaa abaalgud waafaqsan shuqullada gacmahooda.
Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
65 Indhala'aanta qalbiga waad siin doontaa, inkaartaadana korkooda waad ka yeeli doontaa.
Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
66 Cadho baad ku eryan doontaa oo samadaada hoosteeda iyagaad ka baabbi'in doontaa.
Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
