Ayuub 39

1 War miyaad taqaan markay ri'dibadeedda qarka joogta dhasho? Miyaadse arki kartaa markay deerooyinku dhalaan?

Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?

2 Miyaad tirin kartaa bilaha sidkoodu ku buuxsamo? Miyaadse taqaan wakhtiga ay dhalaan?

Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?

3 Intay arruntaan ayay ubadkooda dhalaan, Oo fooshoodana way iska saaraan.

De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.

4 Oo ubadkooda yaryaruna way kobcaan, oo waxay ku koraan berrin bannaan, Oo intay baxaan ayaanay mar dambe soo noqon.

Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.

5 Bal yaa dameerdibadeedka xoreeyey? Yaase dameerdibadeedka xadhkihiisii ka furay?

Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;

6 Kaas gurigiisa waxaan ka dhigay cidlada, Oo rugtiisuna waa dalka cusbada.

Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?

7 Magaalada buuqeeda wuu quudhsadaa, Oo kexeeyaha qayladiisana ma maqlo.

Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.

8 Xidhiidhka buurahu waa daaqiisa, Oo wuxuu raadiyaa wax kasta oo cagaar ah.

Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.

9 Dibidibadeedku miyuu raalli ku noqon doonaa inuu kuu adeego? Miyuuse qabaalka xeradaada ku ag hoyan doonaa?

Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?

10 Dibidibadeedka miyaad xadhko ku xidhi kartaa si uu beerta u qodo? Miyuuse dooxooyinka kaa daba hagaajin?

Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?

11 Xooggiisa badan daraaddiis miyaad isugu hallaynaysaa? Hawshaadase ma isagaad u daynaysaa?

Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?

12 Ma waxaad isaga ugu kalsoon tahay inuu midhahaaga guriga keeno, Oo uu kuu soo urursho hadhuudhka goobkaaga wax lagu tumo?

Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?

13 Gorayada garabkeedu farxad buu la ruxmadaa, Laakiinse garbaheeda iyo baalasheedu ma wax bay u roon yihiin?

Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;

14 Waayo, iyadu ugaxdeeda waxay kaga tagtaa dhulka dushiisa, Oo ciidday ku diirisaa,

Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.

15 Oo waxay illowdaa inay cagtu burburinayso, Iyo inuu dugaaggu ku tumanayo.

Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.

16 Waxay ku adkaataa dhasheeda, sidii iyagoo aan kuweedii ahayn, Oo in kastoo ay waxtarla'aan u hawshooto haddana iyadu cabsi ma qabto,

Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;

17 Maxaa yeelay, Ilaah baa iyada xigmad u diiday, Oo waxgarashona ma uu siin.

Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.

18 Oo markay kor isu qaaddo inay carartona, Waxay quudhsataa faraska iyo kii fuushanba.

På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.

19 War ma adigaa faraska xooggiisa siiyey? Surkiisase ma adigaa guudka ruxma huwiyey?

Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?

20 War ma adigaa ka dhigay inuu sida ayaxa u boodo? Haybadda bururufta sankiisu way cabsi badan tahay.

Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.

21 Dooxaduu qoobka ku garaacaa, oo xooggiisuu ku reyreeyaa, Oo intuu baxo ayuu ka hor tagaa ragga hubka sita.

Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.

22 Cabsida wuu ku qoslaa, oo ma uu baqo, Oo seeftana dib ugama noqdo.

Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;

23 Korkiisa waxaa ka sanqadha gabooye, Iyo waran birbirqaya iyo hoto.

Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.

24 Isagu dhulkuu ku liqaa gariir iyo cadho, Oo buunka codkiisa hadduu maqlona ma istaago.

Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.

25 Oo mar alla markii buunku dhawaaqo ayuu "Haw" yidhaahdaa, Oo meel fog ayuu dagaalka ka uriyaa, Wuxuuna maqlaa saraakiisha qayladooda onkodaysa iyo hugunka.

När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.

26 Haadka adagu ma xigmaddaaduu kor ugu duulaa? Garbihiisase xagga koonfureed ma u fidiyaa?

Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?

27 Baqalyaduse ma amarkaagay kor ugu duushaa? Oo ma saasay buulkeeda meelaha sarsare uga dhisataa?

Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?

28 Waxay ku hoyataa qarka dheer korkiisa, oo hoygeeduna halkaasuu ku yaal, Xagga qarka dheer dhaladiisa, iyo meesha adag dusheeda.

I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.

29 Oo iyadoo halkaas joogta ayay ugaadh ka fiirsataa, Oo indhaheeduna meel fog bay wax ka arkaan.

Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.

30 Dhasheeda yaryaru dhiig bay nuugaan, Oo iyana waxay joogtaa hadba meeshii raqu taal.

Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.