Mateyo 20
1 Bwami bwa kwilu ngatubukoshanisha cisa. Muntu walanyamuka mumene mene kuya kulemba beshikusebensa mulibala lyakendi.
Förty himmelriket är likt enom husbonda, som gick ut bittida om morgonen, till att leja sig arbetare i sin vingård.
2 Balasuminishana kubafolesha lyali limo lya silifa lyelela kufoleshewa pa busuba, nekubatuma kulibala lyakendi.
Och när han hade varit öfverens med arbetarena om en viss dagspenning, sände han dem i sin vingård.
3 Cindi ca muma 9 koloko walacana nabambi kabali bekala pamusena wa makwebo babula ncito.
Sedan gick han ut vid tredje stunden, och såg några andra ståndande fåfänga på torget;
4 Naboyo walabambileti, “Ne njamwe kamuyani kulibala lyakame lya maila, nindimufoleshe mwakwelana.”
Och sade till dem: Går ock I uti min vingård; och hvad skäligit är, vill jag gifva eder.
5 Naboyo balaya. Cindi ca munshi, kayi ne cindi camuma 3 koloko mansailo. Muntu usa walalemba basebenshi nabambi ne kubatuma kulibala lyakendi lya maila.
Och de gingo. Och åter gick han ut vid sjette och nionde stunden, och gjorde sammaledes.
6 Kayi camuma 5 koloko mansailo, walacana bantu nabambi kabali bekala. Walabepusheti, “Mwekalilacani lisuba lyonse kwakubula ncito?”
Men vid den ellofte stundena gick han ut, och fann några andra ståndande fåfänga, och sade till dem: Hvi stån I här hela dagen fåfänge?
7 Balo balamukumbuleti, “Paliya muntu latwingishiko ncito sobwe.” Naboyo walabambileti, “Ne njamwe kamuyani ku libala lyakame.”
De sade till honom: Ty ingen hafver lejt oss. Då sade han till dem: Går ock I uti min vingård; och hvad skäligit är, skolen I få.
8 Mansailo lisuba kaliya kwibila, mwine libala walambila Kapitawo wakendi, “Bakuwe basebenshi bonse, ubafoleshe. Utatikile abo balengili ncito mu ma 5 koloko, basa batanguna kwingila ncito beti bashalilile.”
När aftonen kom, sade vingårdsherren till sin skaffare: Kalla fram arbetarena, och gif dem deras lön, begynnandes på de sista, intill de första.
9 Mpobalesa basa balengila ncito cindi ca 5 koloko mansailo uliyense walafola lyali limo lya silifa, lyelela kufeleshewa pa ncito ya busuba bumo.
Och när de kommo fram, som vid ellofte stundena komne voro, fick hvardera dagspenningen.
10 Lino mpobalesa basa balatanguna, balo balayeyeti nibafole mali angi, nomba uliyense walafola lyali limo lyelela kufoleshewa pa ncito ya busuba bumo.
Men när de förste kommo, mente de, att de skulle fått mer; och fingo ock hvardera dagspenningen.
11 Nomba nabo pakufola balatatika kutongaukila mwine libala,
Och när de så fingo, knorrade de emot husbondan;
12 balambeti, “Ha! Banetu balengili ncito lino lino, balasebensowa kwa ola limo, cilyeconi mulabafoleshe kwelana ne njafwe, kakuli afwe tulafu misana ne ncito, lumwi lulatupwili pamubili!”
Och sade: Desse siste hafva arbetat en timma, och du gjorde dem lika med oss, som hafva burit dagsens tunga och hettan.
13 Nomba nendi mwine libala walamukumbuleti, “Obe ndo, ndiya kukwibilapo sobwe, sena ntetwalasuminishana lyali limo lya silifa pa busuba?
Då svarade han enom af dem, och sade: Min vän, jag gör dig ingen orätt; vast du icke öfverens med mig om en viss dagspenning?
14 Manta lyali lyakobe, koya. Njame ndemwine ndayeye kwambeti mfoleshe beshikushalila mwakwelanika nenjobe.
Tag det dig tillhörer, och gack din väg; men jag vill gifva denna sista så mycket som dig.
15 Sena nkandasunguluka mwangofu pabintu byakame kwinsa mbuli mondayandilinga? Sena ulepilwa pakwinga ndaina moyo pakutasalulula pakufolesha?”
Eller må jag icke göra uti min ting hvad jag vill? Ser du fördenskull illa ut, att jag så god är?
16 Neco Yesu pakupwililisha walambeti, “Bakunyuma nibakabe kuntangu, kayi bakuntangu nibakabe kunyuma.”
Alltså varda de ytterste de främste, och de främste de ytterste. Ty månge äro kallade; men få äro utvalde.
17 Pacindi Yesu mpwalikuya ku Yelusalemu, walabatwala palubasu beshikwiya bakendi likumi ne babili, ne kubambileti,
Och så drog Jesus upp till Jerusalem, och tog de tolf Lärjungarna till sig på vägen, och sade till dem:
18 “Ee, tuli pabulwendo bwakuya ku Yelusalemu, nomba kopeloko Mwa Muntu nakatwalwe kuba makulene beshimilumbo, ne beshikwiyisha milawo ya Mose. Nibakamomboloshe ne kusuminishaneti afwe,
Si, vi farom upp till Jerusalem, och menniskones Son skall öfverantvardas dem öfversta Prestomen, och dem Skriftlärdom; och de skola döma honom till döden.
19 kayi nibakamutwale kubantu bamishobo naimbi, beti bakamunyanshe, ne kumukwapula, ne kumupopa palusanda. Nomba pabusuba bwatutatu nendi nakapundushiwe kubafu.”
Och de skola öfverantvarda honom Hedningomen, till att begabbas, och hudflängas, och korsfästas; och tredje dagen skall han uppstå igen.
20 Muka Sebedayo ne bana bendi babili balesa kuli Yesu, walasuntama ne kumusengeti abenshileko kantu kalikonse nketi basenge.
Då steg Zebedei söners moder fram till honom med sina söner, tillbad honom, och begärade något af honom.
21 Yesu walamwipusheti, “Mulayandanga cani mama?” Uyu mutukashi walambeti, “Kamunshomeshesha kwambeti, banabame aba, umo akekale kucikasa cenu cakululyo, naumbi kucikasa cakucipiko mu Bwami bwenu.”
Då sade han till henne: Hvad vill du? Sade hon till honom: Låt dessa två mina söner sitta i ditt rike; den ena på dina högra hand, och den andra på dina venstra.
22 Nomba nendi Yesu walakumbuleti, “Nkamucinshi ncomulasengenga, Sena ngamucikonsha kunwina pamo mu nkomeshi yamapensho njoti nwinemo?” Bonse balambeti, “Ee, ngatucikonsha.”
Då svarade Jesus, och sade: I veten icke hvad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag skall dricka, och döpas med det dopet, som jag döpes med? Då sade de till honom: Ja, väl.
23 Yesu walambeti, “Ee, nimukanwe munkomeshiyo, nomba ame ndiya ngofu shakusala uyo eti akekale kucikasa cakame cakululyo, nambi kucikasa cakucipiko, Bata endibo beti bakape misena ilico kubantu abo mbobabambila.”
Sade han till dem: Min kalk skolen I visst dricka, och döpas med det dop, som jag döpes med; men sitta på mina högra hand och venstra står icke mig till att gifva, utan dem som det tillredt är af minom Fader.
24 Mpobalanyumfwako bali likumi basa, balakalalila basa babili pabukwabo.
När de tio det hörde, vordo de misslynte på de två bröderna.
25 Yesu walabakuwa beshikwiya bakendi bonse ne kubambileti, “Mucinsheti bendeleshi ba bantu ba mishobo naimbi bakute kulyela masuku pamitwi ya bantu babo, ne kubonesha ngofu shabo pabantu.
Då kallade Jesus dem till sig, och sade: I veten, att verldslige Förstar äro rådande, och de som herrar äro, hafva magtena.
26 Nomba nkacelela kubeco pakati penu sobwe, pali njamwe uliyense layandanga kuba mukulene, abe musebenshi wenu.”
Så skall det icke vara ibland eder; utan den, som vill vara mägtig ibland eder, han vare edar tjenare.
27 “Kayi uliyense layandanga kuba mutangunishi pakati penu, abe musha wenu.
Och hvilken ibland eder vill vara den främste, han vare edar dräng.
28 Kamubani mbuli Mwana Muntu utasuni kusebenselwa, nsombi kusebensela bantu, ne kubenga buyumi bwakendi kulubula bantu bangi.”
Såsom menniskones Son är icke kommen, på det han vill låta tjena sig, utan att han vill tjena, och gifva sitt lif till återlösning för många.
29 Yesu ne beshikwiya bakendi mpobalikufuma mu munshi wa Yeliko, bantu bangi balikumukonkela.
Och när de gingo utaf Jericho, följde honom mycket folk.
30 Bantu babili bashipilwa balikuba bekala mumbali mwa nshila balanyumfweti Yesu lapitinga munshila, balatatika kubilikisha, “Nkambo omwanendi Dafeti, kamutunyumfwilako nkumbo.”
Och si, två blinde såto vid vägen; och när de hörde, att Jesus gick der fram, ropade de, och sade: Ack! Herre, Davids Son, förbarma dig öfver oss.
31 Basa bantu balayanda kubamweneka mwakubacancilila, nsombi balo empobalapitilisha kolobesha, “Nkambo omwanendi Dafeti, kamutunyumfwilako nkumbo.”
Men folket näpste dem, att de skulle tiga. Då ropade de dessmer, och sade: Ack! Herre, Davids Son, förbarma dig öfver oss.
32 Yesu walemana, walabakuwa, ne kubepusheti, “Inga mulayandanga ndimwinshile cani?”
Då stadnade Jesus, och kallade dem, och sade: Hvad viljen I, att jag skall göra eder?
33 Balo balakumbuleti, “Nkambo tulayandanga tutatike kubona.”
De sade till honom: Herre, att vår ögon måtte öppnas.
34 Yesu walabanyumfwila luse, walabekata pamenso, popelapo balatatika kubona, naboyo balamukonkela.
Då varkunnade sig Jesus öfver dem, och tog på deras ögon; och straxt fingo de sina syn, och följde honom.
