Psalmi 9
1 Načelniku godbe, visoke do srednje, psalm Davidov. Slavil bodem, Gospod, iz vsega srca svojega, oznanjal vsa čudovita dela tvoja,
För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David. Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.
2 Veselil se bodem in radoval v tebi, prepeval bodem tvojemu imenu, Najvišji:
Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
3 Da sovražniki moji umikajoč se padajo in ginejo pred obličjem tvojim.
Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.
4 Ker sodil si pravico mojo in pravdo mojo, sedel si na prestolu, o branitelj pravice.
Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.
5 Pokaral si narode, pogubil krivičnega, ime njih si izbrisal na večne čase.
Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.
6 O sovražnik, konec je razdevanja na veke, in uničil si mesta njih, njih spomin je poginil.
Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.
7 A Gospod bode sedel na veke, pripravljajoč na sodbo prestol svoj.
Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;
8 In sam bode sodil svet pravično, pravde razsojal narodom po vsej pravici.
och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.
9 In Gospod bode grad na višini siromaku, grad na višini v časih, ko je v stiski.
Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.
10 Zaupanje torej bodo imeli v té, kateri poznajo ime tvoje, ker ne zapustiš, Gospod, njih, kateri te iščejo.
Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.
11 Prepevajte Gospoda, ki sedí na Sijonu, oznanjujte ljudstvom dela njegova.
Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.
12 On, ki maščuje kri v moritvi prelito, spominja se njih, ne zabi vpitja siromakov ubozih.
Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.
13 Milost mi izkaži, Gospod, ozri se v ponižanje moje od sovražnikov mojih, dvigni me izpred smrtnih vrât:
Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;
14 Da oznanjam vesoljno slavo tvojo med vrati hčere Sijonske, radujem se v blaginji tvoji.
på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.
15 Pogreznili so se narodi v jamo, katero so bili napravili; v mrežo, katero zo bili skrili, vjela se je njih noga.
Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.
16 Pokazal se je Gospod po sodbi, katero je storil; v svojem lastnem delu zapletel se je krivični; vsega pomiselka vredno!
HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. (Sela)
DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud. (Sheol h7585)
18 Ker siromak naj se ne pozabi nikdar: ubogih upanje ne pogine vekomaj.
Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.
19 Vstani, Gospod, da se ne ojači človek; sodba pridi nad narode pred obličjem tvojim.
Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.
20 V strah jih primi, Gospod; siloma naj spoznajo narodi, da so umrjoči.
Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. (Sela)
