Psalmi 71

1 K tebi, Gospod, pribegam, sram me ne bodi nikdar.

Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

2 Po pravici tvoji ótmi me in oprosti me; nagni k meni uho svoje in réši me.

Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

3 Bodi mi skala, na kateri naj prebivam, kamor naj zahajam vedno; zapoved si dal, da naj se rešim, ker skala moja si in trdnjava moja.

Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

4 Bog moj, reši me iz roke njegove, ki dela nepravično in neusmiljeno.

Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

5 Ker ti si nada moja, Bog Gospod; upanje moje od moje mladosti.

Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

6 Nate se opiram od poroda; od osrčja matere moje odtrgal si me tí; v tebi je hvala moja neprestano.

Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

7 Kakor čudo bil sem mnogim; tako si mi krepko zavetje.

Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

8 Napolnijo naj se s hvalo tvojo usta moja, ves dan sè slavo tvojo.

Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

9 Ne zavrzi me o starosti času; ko peša krepost moja, ne zapústi me;

Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

10 Ker sovražniki moji govoré o meni, in oni, ki prežé na dušo mojo, posvetujejo se vkup,

Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

11 Govoreč: Bog ga zapušča, podite in zgrabite ga; ker ni ga, da bi ga rešil.

»Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»

12 Bog, ne bivaj daleč od mene, Bog moj, na pomoč mi hiti.

Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

13 Osramoté se naj in poginejo nasprotniki duše moje; pokrijejo naj se z nečastjo in sramoto, kateri iščejo hudega meni.

Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

14 Jaz pa sem v nadi neprestano o vsej hvali tvoji, in bodem stanoviten.

Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

15 Usta moja hočejo oznanjati pravico tvojo, vsak dan blaginjo tvojo: dasi ne znam števil njenih.

Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

16 Poprijel se bodem vsake kreposti, Bog Gospod; oznanjal bodem pravico samega tebe.

Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

17 Bog, učil si me od mladosti moje, in do sedaj sem oznanjal čuda tvoja.

Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

18 Torej tudi toliko časa, ko sem star in siv, Bog, ne zapústi me; dokler bodem oznanjal roko tvojo temu rodu, vsakemu prihodnjemu rodu krepost tvojo.

Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

19 Ker pravica tvoja, Bog, seza do višav; ker stvari delaš velike, Bog; kdó je tebi enak?

Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

20 Ker potem ko si dal, da sem izkusil stiske velike in hude, poživljaš me zopet, in iz brezen zemlje daješ da zopet vstajam.

Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

21 Velikost mojo množiš, in ustaviš se ter me tolažiš.

Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

22 Tudi jaz te bodem slavil sè strunami, in zvestobo tvojo, moj Bog; prepeval ti bodem s citrami, o svetnik Izraelov!

Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

23 Pevale bodo ustne moje, ko ti bodem prepeval, in duša moja, k si jo otél.

Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

24 Tudi jezik moj bode vsak dan oznanjal pravico tvojo, ker bodo se sramovali, ker sè sramoto bodo obliti, ki iščejo hudega meni.

Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.