Psalmi 139
1 Načelniku godbe: psalm Davidov. Gospod, preiskuješ me in spoznavaš.
För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
2 Ti poznavaš sedenje moje in vstajanje moje; misel mojo umeš od daleč.
Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 Hojo mojo in ležo mojo obsezaš, in znana so ti vsa pota moja.
Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
4 Ko ni še govor na jeziku mojem, glej, Gospod, poznaš ga vsega.
Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
5 Zadaj in spredaj me obdajaš, in name pokladaš roko svojo.
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
6 Prečudovita je vednost tvoja, da bi te varal; visoka je, ne morem je preseči.
En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
7 Kam naj grem pred duhom tvojim, ali kam naj bežim pred tvojim obličjem?
Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
9 Ko bi si vzel zarije peroti, da bi prebival na pokrajini morja,
Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
10 Tudi tja bi me spremljala tvoja roka, in zgrabila bi me desnica tvoja.
så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
11 Ko bi pa rekel: Temé me bodo vsaj pokrile kakor z mrakom; vendar noč je svetloba okolo mene.
Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
12 Tudi temé ne morejo tako omračiti, da bi ti ne videl skozi; ampak noč razsvetljuje kakor dan, tako so temé kakor luč.
så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
13 Ti namreč imaš v lasti ledvice moje; pokrival si me v telesu matere moje.
Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
14 Slavim te zato, ker ogledujoč tista dela strmim, čudovita dela tvoja predobro pozna srce moje.
Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
15 Skrita ni tebi moja moč, odkar sem ustvarjen bil na skrivnem; umetno narejen, kakor v zemlje globočinah.
Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
16 Testo moje vidijo tvoje oči, in v knjigi tvoji je pisano vse to; od kar se je narejalo, ko ni bilo še nič tega.
Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
17 Zatorej pri meni, o kako dražestne so misli tvoje, o Bog mogočni! Kako preobila njih števila!
Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
18 Našteval bi jih, a več jih je ko peska, čujem naj še s teboj.
Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
19 O da bi pokončal, o Bog, krivičnega; in može krvoločne, rekoč: Poberite se izpred mene.
Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
20 Kateri zoper tebe govoré pregrešno; kateri povzdigujejo nično sovražnike tvoje.
de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
21 Ali ne sovražim, o Gospod, sovražnikov tvojih, in se ne mučim v zaničevanji do njih, ki se spenjajo zoper tebe?
Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
22 S popolnim sovraštvom jih sovražim; za neprijatelje so meni.
Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
23 Preiskuj me, Bog mogočni, in spoznaj srce moje; izkusi me in spoznaj misli moje.
Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
24 In glej, hodim li po potu, tebi nadležnem; in vodi me po večnem potu.
och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
