Psalmi 132
1 Pesem preizvrstna. Spominjaj se, Gospod, Davida, z vso bridkostjo njegovo.
En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande;
2 Da je prisegel Gospodu, obljubil mogočnemu Bogu Jakobovemu
Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob:
3 "Ne pojdem v hišo svoje šator, stopil ne bodem v ležišče postelje svoje;
Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre;
4 Spanja ne bodem dal svojim očém, dremanja trepalnicam svojim:
Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara;
5 Dokler ne najdem mesta za Gospoda, bivališča za mogočnega Boga Jakobovega."
Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob.
6 Glej, slišali smo, da je bilo v Efratski deželi; našli smo ga bili v pokrajinah Jarovih.
Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene.
7 Bližamo se šatorom njegovim, priklanjamo se pred nog njegovih podnožjem.
Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall.
8 Vstani, Gospod, v svoj počitek, ti in skrinja moči tvoje.
Herre, statt upp till dina ro, du och din magts ark.
9 Duhovniki tvoji naj se oblečejo s pravico, in pojó naj, katere milostno sprejemlješ.
Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig.
10 Zavoljo Davida, hlapca svojega, ne odvrni maziljenca svojega obličja.
Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull.
11 Prisegel je Gospod Davidu resnico, od katere ne bode odstopil, govoreč: "Od telesa tvojega sadú bodem posadil na prestol tvoj.
Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol.
12 Ako se bodo držali zaveze moje sinovi tvoji in pričanj mojih posameznih, katera jih bodem učil, bodo tudi njih sinovi vekomaj sedeli na prestoli tvojem."
Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga.
13 Ker Gospod je izvolil Sijon, želel si ga je za prebivališče svoje:
Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der.
14 "To je počitek moj vekomaj, tu bodem prebival, ker to sem si želel.
Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl.
15 Brašno njegovo bodem mogočno blagoslovil; potrebne njegove bodem nasitil z jedjo.
Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog.
16 In duhovnike njegove bodem oblekel z blaginjo, in katere v nji blagovoljno sprejemam, bodejo peli.
Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig.
17 Tam bodem storil, da bode poganjal rog Davidov, kjer sem pripravil svetilo maziljencu svojemu.
Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto.
18 Sovražnike njegove bodem oblekel sè sramoto, nad njim pa bode cvèlo venčanje njegovo.
Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras.
