Psalmi 90
1 Gospod, ti si bil naše bivališče za vse rodove.
En bön Mose dens Guds mansens. Herre, du äst vår tillflykt, ifrå slägte till slägte.
2 Preden so bile rojene gore, oziroma kadarkoli si oblikoval zemljo in zemeljski [krog], celo od večnosti do večnosti, si ti Bog.
Förr än bergen vordo, och jorden och verlden skapade blefvo, äst du Gud, af evighet till evighet;
3 Človeka obračaš k uničenju in praviš: »Vrnite se, vi človeški otroci.«
Du som låter menniskorna dö, och säger: Kommer igen, I menniskors barn.
4 Kajti tisoč let v tvojem pogledu je samo kakor včerajšnji dan, ki je minil in kakor straža v noči.
Ty tusende år äro för dig såsom den dag i går framgick, och såsom en nattväkt.
5 Odnašaš jih proč kakor s poplavo; oni so kakor spanec. Zjutraj so podobni travi, ki raste.
Du låter dem gå sin kos såsom en ström; och äro såsom en sömn; likasom gräs, det dock snarliga förvissnar;
6 Zjutraj cveti in raste, zvečer je odrezana in ovene.
Det der bittida blomstras, och snart vissnar; och på aftonen afhugget varder, och förtorkas.
7 Kajti použiti smo s tvojo jezo in s tvojim besom smo zbegani.
Det gör din vrede, att vi så förgås, och din grymhet, att vi så hasteliga hädan måste.
8 Predse si postavil naše krivičnosti, naše skrite grehe v svetlobo svojega obličja.
Ty våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte.
9 Kajti vsi naši dnevi so minili v tvojem besu. Svoja leta smo preživeli kakor zgodbo, ki je povedana.
Derföre gå alle våre dagar sin kos genom dina vrede; vi lykte vår år såsom ett tal.
10 Dni naših let je sedemdeset let in če jih je zaradi razloga moči osemdeset let, je vendarle njihova moč trud in bridkost, kajti to je kmalu odrezano in mi odletimo.
Vårt lif varar sjutio år, åt högsta åttatio år; och då det bäst varit; hafver, så hafver det möda och arbete varit; ty det går snart sin kos, lika som vi flöge bort.
11 Kdo pozna moč tvoje jeze? Celó glede na tvoj strah, tak je tvoj bes.
Men ho tror det, att du så svårliga vredgas? Och ho fruktar sig för sådana dine grymhet?
12 Zaradi tega nas uči šteti naše dneve, da bomo svoja srca lahko posvetili modrosti.
Lär oss betänka, att vi dö måste, på det vi måge förståndige varda.
13 Vrni se, oh Gospod, doklej? To naj te pokesa glede tvojih služabnikov.
Herre, vänd dig dock till oss igen, och var dinom tjenarom nådelig.
14 Oh zgodaj nas nasiti s svojim usmiljenjem, da se bomo lahko veselili in bomo veseli vse naše dni.
Uppfyll oss bittida med dine nåd; så vilje vi fröjdas, och glade vara i våra lifsdagar.
15 Stôri nas vesele glede na dneve, v katerih si nas prizadel in leta, v katerih smo videli zlo.
Gläd oss igen, efter det du oss så länge plågat hafver, efter det vi så länge olycko lidit hafve.
16 Naj se tvoje delo pokaže tvojim služabnikom in tvoja slava njihovim otrokom.
Bete dinom tjenarom dina gerningar, och dina äro deras barnom.
17 Nad nami pa naj bo lepota Gospoda, našega Boga. Utrdi delo naših rok nad nami; da, delo naših rok, utrdi ga.
Och Herren, vår Gud, vare oss blid, och främje våra händers verk med oss; ja våra händers verk främje han.
