Psalmi 77

1 S svojim glasom sem klical k Bogu, celó s svojim glasom k Bogu in mi je prisluhnil.

En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.

2 Na dan svoje stiske sem iskal Gospoda. Moja vnetja so se gnojila ponoči in niso odnehala. Moja duša je odklanjala, da bi bila potolažena.

Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.

3 Spomnil sem se Boga in bil vznemirjen. Pritoževal sem se in moj duh je bil nadvladan. (Sela)

När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)

4 Moje oči držiš budne. Tako sem vznemirjen, da ne morem govoriti.

Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.

5 Preudarjal sem [o] dneh iz davnine, letih starodavnih časov.

Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.

6 Spominjam se svoje pesmi ponoči. Posvetujem se s svojim lastnim srcem in moj duh je storil marljivo preiskavo.

Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.

7 ›Ali bo Gospod za vedno zavračal ali ne bo več naklonjen?

Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?

8 Je njegovo usmiljenje popolnoma odšlo za vedno? Ali njegova obljuba odpove na vékomaj?

Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?

9 Je Bog pozabil biti milostljiv? Ali je v jezi zaprl svoja nežna usmiljenja?‹ (Sela)

Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)

10 Rekel sem: »To je moja šibkost, toda spominjal se bom let desnice Najvišjega.«

Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.

11 Spominjal se bom Gospodovih del. Zagotovo se bom spominjal tvojih čudežev od davnine.

Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;

12 Premišljeval bom tudi o vsem tvojem delu in govoril o tvojih dejanjih.

Och talar om all din verk, och säger om din anslag:

13 Tvoja pot, oh Bog, je v svetišču. Kdo je tako velik Bog kakor naš Bog?

Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?

14 Ti si Bog, ki dela čudeže. Med ljudstvom si oznanil svojo moč.

Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.

15 S svojim laktom si odkupil svoje ljudstvo, Jakobove in Jožefove sinove. (Sela)

Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)

16 Vode so te videle, oh Bog, vode so te videle, bile so prestrašene. Tudi globine so bile vznemirjene.

Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.

17 Oblaki so izlivali vodo, nebo je pošiljalo zvok, tudi tvoje puščice so šle daleč.

De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.

18 Zvok tvojega groma je bil na nebu, bliski so razsvetljevali zemeljski [krog], zemlja je trepetala in se tresla.

Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.

19 Tvoja pot je na morju in tvoja steza v velikih vodah in tvoje stopinje niso znane.

Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.

20 Svoje ljudstvo vodiš kakor trop z Mojzesovo in Aronovo roko.

Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.