Psalmi 73
1 Resnično, Bog je dober do Izraela, torej tistim, ki so čistega srca.
En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
2 Toda kar se mene tiče, so moja stopala skoraj odšla, moji koraki so malodane spodrsnili.
Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
3 Kajti bil sem nevoščljiv nad nespametnimi, ko sem videl uspevanje zlobnih.
Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
4 Kajti v njihovi smrti ni vezi, vendar je njihova moč trdna.
Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
5 Niso v stiski, kakor drugi ljudje niti niso trpinčeni kakor drugi ljudje.
De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
6 Zato jih ošabnost obdaja naokoli kakor veriga, nasilje jih pokriva kakor obleka.
Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
7 Njihove oči izstopajo z mastnostjo. Imajo več, kot si lahko želi srce.
De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
8 Izprijeni so in glede zatiranja govorijo zlobno, govorijo vzvišeno.
De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
9 Svoja usta postavljajo zoper nebesa in njihov jezik hodi po zemlji.
Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
10 Zato se njegovo ljudstvo vrača sèm in iztisnjene so jim polne čaše vode.
Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
11 Pravijo: »Kako Bog ve? In ali je znanje v Najvišjem?«
Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
12 Glej, to so brezbožni, ki uspevajo v svetu, povečujejo se v bogastvih.
Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
13 Resnično sem zaman očistil svoje srce in svoje roke umil v nedolžnosti.
Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
14 Kajti ves dan sem bil trpinčen in kaznovan vsako jutro.
Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
15 Če rečem: »Govoril bom na ta način, « glej, bi se pregrešil zoper rod tvojih otrok.
Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
16 Ko sem premišljeval, da to spoznam, je bilo zame preveč boleče,
Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
17 dokler nisem odšel v Božje svetišče, potem sem razumel njihov konec.
Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
18 Zagotovo si jih postavil na spolzke kraje, podiraš jih v uničenje.
Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
19 Kako so v hipu privedeni v opustošenje! Popolnoma so použiti s strahotami.
Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
20 Kakor sanje, ko se nekdo zbudi; tako boš, oh Gospod, ko se zbudiš, preziral njihovo podobo.
Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
21 Tako je bilo moje srce užaloščeno in v svoji notranjosti sem bil zboden.
Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
22 Tako nespameten sem bil in neveden. Pred teboj sem bil kakor žival.
Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
23 Kljub temu sem nenehno s teboj. Prijel si me za mojo desnico.
Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
24 Usmerjal me boš s svojim nasvetom in potem me sprejmi v slavo.
Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
25 Koga imam v nebesih razen tebe? In nikogar ni na zemlji, ki si ga želim poleg tebe.
När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
26 Moje meso in moje srce odpovedujeta, toda Bog je moč mojega srca in moj delež na veke.
Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
27 Kajti glej, tisti, ki so daleč od tebe, se bodo pogubili. Uničil si vse tiste, ki z vlačuganjem gredo od tebe.
Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
28 Toda zame je dobro, da se približam Bogu. Svoje trdno upanje sem položil v Gospoda Boga, da bom lahko oznanjal vsa tvoja dela.
Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
