Psalmi 58
1 Ali zares govorite pravičnost, oh skupnost? Ali sodite iskreno, oh vi človeški sinovi?
Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke förgicks. Ären I då dumbar, att I icke tala viljen hvad rätt är; och döma hvad likt är, I menniskors barn?
2 Da, v srcu počnete zlobnost, na zemlji presojate nasilje svojih rok.
Ja, af blotta ondsko gören I orätt i landena; och följen efter med edra händer, och gören öfvervåld.
3 Zlobni so odtujeni od maternice. Proč odidejo takoj, ko so rojeni, govoreč laži.
De ogudaktige äro afvoge af moderlifvet; de ljugare fara ville allt ifrå moderlifvet.
4 Njihov strup je podoben kačjemu strupu. Podobni so gluhemu gadu, ki si maši svoje uho,
De rasa såsom en orm rasar; såsom en döf huggorm, den sitt öra tillstoppar;
5 ki ne bo prisluhnil glasu krotilcev, ki nikoli ne kroti tako oprezno.
Att han icke skall höra kjusarens röst; besvärjarens, den väl besvärja kan.
6 Oh Bog, polomi jim njihove zobe v njihovih ustih. Mladim levom izruj velik zob, oh Gospod.
Gud, sönderbryt deras tänder i deras mun. Sönderslå, Herre, oxlatänderna af de unga lejon.
7 Naj se stopijo kakor vode, ki nenehno tečejo. Ko on napenja svoj lok, da izstreli svoje puščice, naj bodo kakor razrezani na koščke.
De skola förgås såsom vatten, det bortflyter. De skjuta med sina pilar, men de gå sönder.
8 Kakor polž, ki se stopi, naj premine vsak izmed njih. Kakor preran porod ženske, da oni ne morejo videti sonca.
De förgås, såsom en snigel försmäktas; såsom ene qvinnos otidig börd, se de intet solena.
9 Preden lahko vaši lonci začutijo trnje, jih bo odvedel proč kakor z vrtinčastim vetrom, tako žive kakor v svojem besu.
Förr än edor törne på buskanom mogne varda, skall vreden i växtenom bortrycka dem.
10 Pravični se bo veselil, ko vidi maščevanje. Svoja stopala si bo umil v krvi zlobnega.
Den rättfärdige skall glädja sig, när han en sådana hämnd ser; och skall två sina fötter uti dens ogudaktigas blod;
11 Tako da bo človek rekel: »Resnično je nagrada za pravičnega. Resnično, on je Bog, ki sodi na zemlji.«
Att man skall säga: Den rättfärdige måste det ju njuta; Gud är ju ännu domare på jordene.
