Psalmi 38
1 Oh Gospod, ne oštevaj me v svojem besu niti me ne karaj v svojem silnem nezadovoljstvu.
En psalm av David; till åminnelse.
2 Kajti tvoje puščice trdno tičijo v meni in tvoja roka me boleče pritiska.
HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
3 Zaradi tvoje jeze na mojem mesu ni zdravja niti ni v mojih kosteh zaradi mojega greha nobenega počitka.
Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
4 Kajti moje krivičnosti so presegle mojo glavo, kakor težko breme so zame pretežke.
Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
5 Moje rane zaudarjajo in so okužene zaradi moje nespametnosti.
Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
6 Zaskrbljen sem, silno sem sklonjen, ves dan hodim in žalujem.
Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
7 Kajti moja ledja so napolnjena z gnusno boleznijo in zdravja ni na mojem mesu.
Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
8 Slaboten sem in boleče zlomljen, vpil sem zaradi nemira v svojem srcu.
Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
9 Gospod, pred teboj je vse moje hrepenenje in moje stokanje ni skrito pred teboj.
Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
10 Moje srce trepeta, moja moč me zapušča. Glede svetlobe mojih oči, je tudi ta odšla od mene.
Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
11 Moji ljubi in moji prijatelji stojijo daleč stran od moje rane in moji sorodniki stojijo daleč stran.
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
12 Tudi tisti, ki mi strežejo po življenju, zame postavljajo zanke in tisti, ki iščejo mojo bolečino, govorijo pogubne stvari in si ves dan domišljajo prevare.
Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
13 Toda jaz, kakor gluh človek, nisem slišal in bil sem nem človek, ki ne odpira svojih ust.
Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
14 Tako sem bil človek, ki ne sliši in v čigar ustih ni opominov.
Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
15 Kajti vate zaupam, oh Gospod, ti boš uslišal, oh Gospod, moj Bog.
ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
16 Kajti rekel sem: » Usliši me, da se ne bi sicer veselili nad menoj. Ko moje stopalo zdrsuje, se poveličujejo proti meni.«
Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
17 Kajti pripravljen sem, da se zaustavim in moja bridkost je nenehno pred menoj.
Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
18 Kajti oznanil bom svojo krivičnost, žalosten bom zaradi svojega greha.
Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
19 Toda moji sovražniki so živi in oni so močni, in tisti, ki me krivično sovražijo, so pomnoženi.
ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
20 Tudi tisti, ki vračajo zlo za dobro, so moji nasprotniki, ker sledim stvari, ki je dobra.
Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
21 Ne zapusti me, oh Gospod. Oh moj Bog, ne bodi daleč od mene.
de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
22 Podvizaj se, da mi pomagaš, oh Gospod, rešitev moje duše.
Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
