Psalmi 104
1 Blagoslavljaj Gospoda, oh moja duša. Oh Gospod, moj Bog, ti si tako velik, oblečen si s častjo in veličanstvom.
Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.
2 Ki se pokrivaš s svetlobo kakor z obleko, ki razteguješ nebo kakor zaveso.
Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.
3 Ki polagaš bruna svojih sob v vodah, ki delaš oblake [za] svoj bojni voz, ki hodiš na perutih vetra.
Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;
4 Ki svoje angele delaš za duhove, svoje služabnike za goreč ogenj.
Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;
5 Ki polagaš temelje zemlji, da na veke ne bo odstranjena.
Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.
6 Pokrivaš jo z globinami kakor z obleko; vode stojijo nad gorami.
Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.
7 Ob tvojem oštevanju so zbežale, ob glasu tvojega groma so odhitele.
Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.
8 Gredo gor po gorah, gredo dol po dolinah, na kraj, ki si ga ti osnoval zanje.
Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.
9 Postavil si mejo, da je ne morejo prečkati, da se ponovno ne obrnejo in ne pokrijejo zemlje.
Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.
10 On izvire pošilja v doline, ki tečejo med hribi.
Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;
11 Dajejo piti vsaki poljski živali, divji osli si gasijo žejo.
Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.
12 Poleg njih bo perjad neba, ki žvrgoli med mladikami, imela svoje prebivališče.
När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.
13 Iz svojih sob namaka hribe; zemlja je nasičena s sadom tvojih del.
Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.
14 Travi povzroča, da raste za živino in zelišče za služenje človeku, da lahko obrodi hrano iz zemlje
Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;
15 in vino, da razveseljuje človekovo srce in olje, da njegovemu obrazu stori, da zasveti in kruh, ki utrjuje človekovo srce.
Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;
16 Gospodova drevesa so polna soka, libanonske cedre, ki jih je posadil,
Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.
17 kjer si ptice pletejo svoja gnezda; glede štorklje, so ciprese njena hiša.
Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.
18 Visoki hribi so zatočišče za divje koze in skale za kunce.
De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.
19 Luno je določil za obdobja, sonce pozna svoje zahajanje.
Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.
20 Delaš temo in je noč, ko vse gozdne živali lazijo naprej.
Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;
21 Mladi levi rjovejo za svojim plenom in iščejo svojo hrano od Boga.
De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;
22 Sonce vzhaja, zberejo se skupaj in se zleknejo v svoje brloge.
Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.
23 Človek hodi naprej k svojemu delu in k svojemu trudu do večera.
Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.
24 Oh Gospod, kako mnogotera so tvoja dela! V modrosti si jih vsa naredil; zemlja je polna tvojih bogastev.
Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.
25 Tako je to veliko in široko morje, v katerem so brezštevilne plazeče stvari, tako majhne kakor velike živali.
Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.
26 Tam se vozijo ladje, tam je ta leviatán, ki si ga naredil, da se igra v njem.
Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.
27 Vsi ti čakajo nate, da jim lahko daš njihovo hrano v pravšnjem obdobju.
Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.
28 To jim daješ, pobirajo; odpiraš svojo roko, nasičujejo se z dobrim.
Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.
29 Skrivaš svoj obraz, preplašijo se; jemlješ njihov dih, poginejo in se vrnejo k svojemu prahu.
Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.
30 Svojega duha pošiljaš naprej, ustvarjeni so; in obnavljaš obličje zemlje.
Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.
31 Gospodova slava bo vztrajala na veke. Gospod se bo veselil v svojih delih.
Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.
32 Gleda na zemljo in ta se trese; dotika se hribov in se kadijo.
Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.
33 Dokler živim, bom prepeval Gospodu; dokler imam svoj obstoj, bom prepeval hvalo svojemu Bogu.
Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.
34 Moje premišljevanje o njem bo prijetno; veselil se bom v Gospodu.
Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.
35 Naj bodo grešniki použiti z zemlje in naj zlobnega ne bo več. Blagoslavljaj Gospoda, oh moja duša. Hvalite Gospoda.
Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.
