Psalmi 102
1 Usliši mojo molitev, oh Gospod in moje vpitje naj pride do tebe.
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
2 Svojega obraza ne skrivaj pred menoj na dan, ko sem v stiski; nagni k meni svoje uho. Na dan, ko kličem, mi naglo odgovori.
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
3 Kajti moji dnevi so použiti kakor dim in moje kosti so sežgane kakor ognjišče.
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
4 Moje srce je prizadeto in ovenelo kakor trava, tako da pozabljam jesti svoj kruh.
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
5 Zaradi glasu mojega stokanja se moje kosti lepijo na mojo kožo.
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
6 Podoben sem pelikanu iz divjine; podoben sem sovi v puščavi.
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
7 Bedim in sem kakor vrabec sam na strehi.
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
8 Moji sovražniki me ves dan grajajo in tisti, ki so besni name, prisegajo zoper mene.
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
9 Kajti pepel sem jedel kakor kruh in svojo pijačo sem mešal z jokom,
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
10 zaradi tvojega ogorčenja in tvojega besa, kajti vzdignil si me in me vrgel dol.
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
11 Moji dnevi so kakor senca, ki se zmanjšuje in izsušen sem kakor trava.
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
12 Toda ti, oh Gospod, boš ostal na veke in tvoj spomin vsem rodovom.
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
13 Vstal boš in imel usmiljenje do Siona, kajti čas, da mu [izkažeš] naklonjenost, da, določeni čas je prišel.
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
14 Kajti tvoji služabniki uživajo v njegovih kamnih in so naklonjeni njegovemu prahu.
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
15 Tako se bodo pogani bali Gospodovega imena in vsi kralji zemlje tvoje slave.
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
16 Ko bo Gospod zgradil Sion, se bo prikazal v svoji slavi.
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
17 Upošteval bo molitev revežev in ne bo preziral njihove molitve.
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
18 To bo zapisano za prihajajoči rod; in ljudstvo, ki bo ustvarjeno, bo hvalilo Gospoda.
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
19 Kajti on je pogledal dol iz višine svojega svetišča, z nebes je Gospod pogledal zemljo,
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
20 da usliši stokanje jetnika, da osvobodi tiste, ki so določeni za smrt,
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
21 da oznani Gospodovo ime na Sionu in njegovo hvalo v Jeruzalemu,
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
22 ko se zberejo skupaj ljudstva in kraljestva, da služijo Gospodu.
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
23 Oslabil je mojo moč na poti, skrajšal je moje dneve.
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
24 Rekel sem: »Oh moj Bog, ne odstrani me v sredi mojih dni; tvoja leta so skozi vse rodove.«
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
25 Od davnine si položil temelj zemlji in nebo je delo tvojih rok.
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
26 Ta [dva] bosta izginila, toda ti boš ostal. Da, vsa se bosta postarala kakor obleka; zamenjal ju boš kakor suknjo in bosta zamenjani,
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
27 toda ti si isti in tvoja leta ne bodo imela konca.
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
28 Otroci tvojih služabnikov bodo nadaljevali in njihovo seme bo utrjeno pred teboj.
Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
