Psalmi 102
1 Usliši mojo molitev, oh Gospod in moje vpitje naj pride do tebe.
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
2 Svojega obraza ne skrivaj pred menoj na dan, ko sem v stiski; nagni k meni svoje uho. Na dan, ko kličem, mi naglo odgovori.
HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
3 Kajti moji dnevi so použiti kakor dim in moje kosti so sežgane kakor ognjišče.
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
4 Moje srce je prizadeto in ovenelo kakor trava, tako da pozabljam jesti svoj kruh.
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
5 Zaradi glasu mojega stokanja se moje kosti lepijo na mojo kožo.
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
6 Podoben sem pelikanu iz divjine; podoben sem sovi v puščavi.
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
7 Bedim in sem kakor vrabec sam na strehi.
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
8 Moji sovražniki me ves dan grajajo in tisti, ki so besni name, prisegajo zoper mene.
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
9 Kajti pepel sem jedel kakor kruh in svojo pijačo sem mešal z jokom,
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
10 zaradi tvojega ogorčenja in tvojega besa, kajti vzdignil si me in me vrgel dol.
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
11 Moji dnevi so kakor senca, ki se zmanjšuje in izsušen sem kakor trava.
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
12 Toda ti, oh Gospod, boš ostal na veke in tvoj spomin vsem rodovom.
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
13 Vstal boš in imel usmiljenje do Siona, kajti čas, da mu [izkažeš] naklonjenost, da, določeni čas je prišel.
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
14 Kajti tvoji služabniki uživajo v njegovih kamnih in so naklonjeni njegovemu prahu.
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
15 Tako se bodo pogani bali Gospodovega imena in vsi kralji zemlje tvoje slave.
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
16 Ko bo Gospod zgradil Sion, se bo prikazal v svoji slavi.
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
17 Upošteval bo molitev revežev in ne bo preziral njihove molitve.
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
18 To bo zapisano za prihajajoči rod; in ljudstvo, ki bo ustvarjeno, bo hvalilo Gospoda.
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
19 Kajti on je pogledal dol iz višine svojega svetišča, z nebes je Gospod pogledal zemljo,
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
20 da usliši stokanje jetnika, da osvobodi tiste, ki so določeni za smrt,
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
21 da oznani Gospodovo ime na Sionu in njegovo hvalo v Jeruzalemu,
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
22 ko se zberejo skupaj ljudstva in kraljestva, da služijo Gospodu.
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
23 Oslabil je mojo moč na poti, skrajšal je moje dneve.
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
24 Rekel sem: »Oh moj Bog, ne odstrani me v sredi mojih dni; tvoja leta so skozi vse rodove.«
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
25 Od davnine si položil temelj zemlji in nebo je delo tvojih rok.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
26 Ta [dva] bosta izginila, toda ti boš ostal. Da, vsa se bosta postarala kakor obleka; zamenjal ju boš kakor suknjo in bosta zamenjani,
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
27 toda ti si isti in tvoja leta ne bodo imela konca.
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
28 Otroci tvojih služabnikov bodo nadaljevali in njihovo seme bo utrjeno pred teboj.
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
