Job 32
1 Tako so ti trije možje prenehali odgovarjati Jobu, ker je bil pravičen v svojih lastnih očeh.
De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2 Potem je bil vžgan bes Elihúja, Barahélovega sina, Buzéjca iz Rámovega rodu. Njegov bes je bil vžgan zoper Joba, ker je sebe bolj opravičeval kakor Boga.
Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3 Tudi zoper njegove tri prijatelje je bil vžgan njegov bes, ker niso našli nobenega odgovora, pa so vendar obsodili Joba.
och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
4 Torej Elihú je čakal, dokler Job ni spregovoril, ker so bili starejši kakor on.
Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5 Ko je Elihú videl, da ni bilo nobenega odgovora v ustih teh treh mož, je bil potem vžgan njegov bes.
Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6 Elihú, Barahélov sin, Buzéjec, je odgovoril in rekel: »Jaz sem mlad, vi pa ste zelo stari, zato sem bil prestrašen in se vam nisem drznil pokazati svojega mnenja.
Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7 Rekel sem: ›Dnevi naj bi spregovorili in množica let naj bi učila modrost.‹
Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."
8 Toda v človeku je duh. Navdih Vsemogočnega jim daje razumevanje.
Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9 Veliki možje niso vedno modri niti ostareli ne razumejo sodbe.
Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10 Zato sem rekel: ›Prisluhnite mi. Tudi jaz bom pokazal svoje mnenje.
Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11 Glejte, čakal sem na vaše besede, prisluhnil sem vašim razlogom, medtem ko ste iskali, kaj bi rekli.
Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12 Da, prisluhnil sem vam in glejte nikogar izmed vas ni bilo, da prepriča Joba ali da odgovori njegovim besedam,
Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13 da ne bi rekli: ›Pridobili smo modrost. Bog ga suva dol, ne človek.‹
Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."
14 Torej svojih besed ni usmeril zoper mene niti mu ne bom odgovoril z vašimi govori.«
Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15 Bili so osupli, niso več odgovarjali. Prenehali so govoriti.
Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16 Ko sem čakal (kajti niso govorili, temveč mirno stali in niso več odgovarjali),
Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17 sem rekel: »Tudi jaz bom odgovoril svoj del, tudi jaz bom pokazal svoje mišljenje.
Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18 Kajti poln sem stvari, duh znotraj mene me sili.
Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19 Glejte, moj trebuh je kakor vino, ki nima oddušnika. Pripravljeno je, da poči kakor novi mehovi.
Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20 Govoril bom, da bom lahko osvežen. Odprl bom svoje ustnice in odgovoril.
Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21 Ne pustite mi, prosim vas, sprejeti obličja kateregakoli moža niti mi ne pustite, da dajem laskave nazive človeku.
Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22 Kajti ne znam dajati laskavih nazivov. Če bi tako počel, bi me moj stvarnik hitro odvedel.
Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
