Job 32
1 Tako so ti trije možje prenehali odgovarjati Jobu, ker je bil pravičen v svojih lastnih očeh.
Då vände de tre män åter att svara Job; efter han höll sig rättfärdigan.
2 Potem je bil vžgan bes Elihúja, Barahélovega sina, Buzéjca iz Rámovega rodu. Njegov bes je bil vžgan zoper Joba, ker je sebe bolj opravičeval kakor Boga.
Men Elihu, Baracheels son, af Bus af Kams slägte, vardt vreder uppå Job, att han höll sina själ rättfärdigare än Gud.
3 Tudi zoper njegove tri prijatelje je bil vžgan njegov bes, ker niso našli nobenega odgovora, pa so vendar obsodili Joba.
Ock vardt han vred uppå de tre hans vänner, att de intet svar funno, och dock fördömde Job.
4 Torej Elihú je čakal, dokler Job ni spregovoril, ker so bili starejši kakor on.
Ty Elihu hade bidt, så länge de hade talat med Job, efter de voro äldre än han.
5 Ko je Elihú videl, da ni bilo nobenega odgovora v ustih teh treh mož, je bil potem vžgan njegov bes.
Derföre, då, han såg, att intet svar var i de tre mäns mun, vardt han vred.
6 Elihú, Barahélov sin, Buzéjec, je odgovoril in rekel: »Jaz sem mlad, vi pa ste zelo stari, zato sem bil prestrašen in se vam nisem drznil pokazati svojega mnenja.
Och så svarade Elihu, Baracheels son, af Bus, och sade: Jag är ung, och I ären gamle, derföre hafver jag skytt, och fruktat bevisa min konst på eder.
7 Rekel sem: ›Dnevi naj bi spregovorili in množica let naj bi učila modrost.‹
Jag tänkte: Låt åren tala, och åldren bevisa vishet.
8 Toda v človeku je duh. Navdih Vsemogočnega jim daje razumevanje.
Men anden är i menniskone, och dens Allsmägtigas Ande gör henne förståndiga.
9 Veliki možje niso vedno modri niti ostareli ne razumejo sodbe.
Mästarena äro icke de visaste, och de gamle förstå icke hvad rätt är.
10 Zato sem rekel: ›Prisluhnite mi. Tudi jaz bom pokazal svoje mnenje.
Derföre vill jag ock tala; hör härtill, jag vill ock bevisa mina konst.
11 Glejte, čakal sem na vaše besede, prisluhnil sem vašim razlogom, medtem ko ste iskali, kaj bi rekli.
Si, jag hafver bidt, medan I talat hafven; jag hafver gifvit akt på edart förstånd, tilldess I hafven gjort en ända på edart tal.
12 Da, prisluhnil sem vam in glejte nikogar izmed vas ni bilo, da prepriča Joba ali da odgovori njegovim besedam,
Och jag hafver haft akt uppå eder, och si, ingen är ibland eder, som Job straffa, eller till hans ord svara kan.
13 da ne bi rekli: ›Pridobili smo modrost. Bog ga suva dol, ne človek.‹
I mågen tilläfventyrs säga: Vi hafve drabbat på vishetena, att Gud hafver bortkastat honom, och ingen annar.
14 Torej svojih besed ni usmeril zoper mene niti mu ne bom odgovoril z vašimi govori.«
Det talet gör mig icke fyllest; jag vill intet svara honom, efter som I taladen.
15 Bili so osupli, niso več odgovarjali. Prenehali so govoriti.
Ack! de uppgifvas, och kunna intet mer svara; de kunna intet mer tala.
16 Ko sem čakal (kajti niso govorili, temveč mirno stali in niso več odgovarjali),
Efter jag nu bidt hafver, och de kunna intet tala; förty de stå tyste, och svara intet mer;
17 sem rekel: »Tudi jaz bom odgovoril svoj del, tudi jaz bom pokazal svoje mišljenje.
Vill jag dock svara min part, och bevisa mina konst;
18 Kajti poln sem stvari, duh znotraj mene me sili.
Ty jag är så full med ordom, att min ande ängslas i minom buk.
19 Glejte, moj trebuh je kakor vino, ki nima oddušnika. Pripravljeno je, da poči kakor novi mehovi.
Si, min buk är såsom must, dem tilltäppt är, hvilken ny fat sönderslår.
20 Govoril bom, da bom lahko osvežen. Odprl bom svoje ustnice in odgovoril.
Jag måste tala, att jag må få andas; jag måste upplycka mina läppar och svara.
21 Ne pustite mi, prosim vas, sprejeti obličja kateregakoli moža niti mi ne pustite, da dajem laskave nazive človeku.
Jag vill på ingens person se, och ingo mennisko till vilja tala;
22 Kajti ne znam dajati laskavih nazivov. Če bi tako počel, bi me moj stvarnik hitro odvedel.
Förty jag vet icke, om jag så gjorde, om min skapare innan en kort tid mig borttagandes vorde.
