Job 11
1 Potem je odgovoril Cofár Naámčan in rekel:
Då svarade Zophar af Naema, och sade:
2 »Mar ne bo množica besed odgovorjena? Mar naj bo mož, poln govora, opravičen?
När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?
3 Mar naj tvoje laži naredijo možem, da molčijo? In ko zasmehuješ, ali te noben človek ne bo osramotil?
Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?
4 Kajti rekel si: ›Moj nauk je čist in jaz sem čist v tvojih očeh.‹
Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.
5 Toda oh, da bi Bog spregovoril in zoper tebe odprl svoje ustnice
Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;
6 in da bi ti pokazal skrivnosti modrosti, da so dvojne temu kar je! Vedi torej, da Bog od tebe terja manj, kakor zasluži tvoja krivičnost.
Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.
7 Mar lahko z iskanjem najdeš Boga? Mar lahko do popolnosti spoznaš Vsemogočnega?
Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?
8 To je tako visoko kakor nebo. Kaj lahko storiš? Globlje kakor pekel. Kaj lahko spoznaš? (Sheol h7585)
Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)
9 Njegova mera je daljša kakor zemlja in širša kakor morje.
Längre än jorden, och bredare än hafvet.
10 Če odseka in zapre, ali zbere skupaj, kdo ga potem lahko ovira?
Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?
11 Kajti pozna praznoglave ljudi. Tudi zlobnost vidi. Mar ne bo potem tega preudaril?
Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?
12 Kajti praznoglav človek bi bil moder, čeprav bi bil človek rojen kakor žrebe divjega osla.
En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.
13 Če pripraviš svoje srce in svoje roke iztegneš k njemu,
Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;
14 če je krivičnost v tvoji roki, jo odloži daleč proč in naj zlobnost ne prebiva v tvojih šotorih.
Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;
15 Kajti potem boš povzdignil svoj obraz brez madeža. Da, neomajen boš in se ne boš bal,
Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.
16 ker boš pozabil svojo bedo in se je boš spominjal kakor vode, ki tečejo mimo,
Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;
17 in tvoja starost bo jasnejša kakor opoldan; svetil boš naprej, ti boš kakor jutro.
Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.
18 Ti boš varen, ker je upanje. Da, kopal boš okoli sebe in svoj počitek si boš vzel v varnosti.
Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.
19 Tudi ulegel se boš in nihče te ne bo strašil. Da, mnogi te bodo obžalovali.
Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.
20 Toda oči zlobnih bodo odpovedale in ne bodo pobegnili in njihovo upanje bo kakor izročitev duha.«
Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.
