Псалтирь 35
1 Суди, Господи, обидящыя мя, побори борющыя мя.
Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
2 Приими оружие и щит и востани в помощь мою:
Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
3 изсуни мечь и заключи сопротив гонящих мя: рцы души моей: спасение твое есмь Аз.
drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»
4 Да постыдятся и посрамятся ищущии душу мою, да возвратятся вспять и постыдятся мыслящии ми злая.
Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
5 Да будут яко прах пред лицем ветра, и Ангел Господень оскорбляя их:
Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
6 да будет путь их тма и ползок, и Ангел Господень погоняяй их:
Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
7 яко туне скрыша ми пагубу сети своея, всуе поносиша души моей.
Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
8 Да приидет ему сеть, юже не весть, и ловитва, юже скры, да обымет и, и в сеть да впадет в ню.
Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
9 Душа же моя возрадуется о Господе, возвеселится о спасении Его.
Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
10 Вся кости моя рекут: Господи, Господи, кто подобен Тебе? Избавляяй нища из руки крепльших его, и нища, и убога от расхищающих его.
Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»
11 Воставше на мя свидетеле неправеднии, яже не ведях, вопрошаху мя.
Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
12 Воздаша ми лукавая воз благая, и безчадие души моей.
De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
13 Аз же, внегда они стужаху ми, облачахся во вретище и смирях постом душу мою, и молитва моя в недро мое возвратится.
Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
14 Яко ближнему, яко брату нашему, тако угождах: яко плачя и сетуя, тако смиряхся.
såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
15 И на мя возвеселишася и собрашася: собрашася на мя раны, и не познах: разделишася, и не умилишася.
Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
16 Искусиша мя, подражниша мя подражнением, поскрежеташа на мя зубы своими.
Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
17 Господи, когда узриши? Устрой душу мою от злодейства их, от лев единородную мою.
Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
18 Исповемся Тебе в церкви мнозе, в людех тяжцех восхвалю Тя.
Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
19 Да не возрадуются о мне враждующии ми неправедно, ненавидящии мя туне и помизающии очима:
Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
20 яко мне убо мирная глаголаху, и на гнев лести помышляху.
Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
21 Разшириша на мя уста своя, реша: благоже, благоже, видеша очи наши.
De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»
22 Видел еси, Господи, да не премолчиши: Господи, не отступи от мене.
Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
23 Востани, Господи, и вонми суду моему, Боже мой и Господи мой, на прю мою.
Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
24 Суди ми, Господи, по правде Твоей, Господи Боже мой, и да не возрадуются о мне.
Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
25 Да не рекут в сердцах своих: благоже, благоже души нашей: ниже да рекут: пожрохом его.
Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
26 Да постыдятся и посрамятся вкупе радующиися злом моим: да облекутся в студ и срам велеречующии на мя.
Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
27 Да возрадуются и возвеселятся хотящии правды моея: и да рекут выну, да возвеличится Господь, хотящии мира рабу Его.
Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»
28 И язык мой поучится правде Твоей, весь день хвале Твоей.
Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.
