Псалтирь 120

1 Ко Господу, внегда скорбети ми, воззвах, и услыша мя.

En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

2 Господи, избави душу мою от устен неправедных и от языка льстива.

HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

3 Что дастся тебе, или что приложится тебе к языку льстиву?

Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

4 Стрелы сильнаго изощрены, со угльми пустынными.

Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

5 Увы мне, яко пришелствие мое продолжися, вселихся с селении Кидарскими:

Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

6 много пришелствова душа моя: с ненавидящими мира бех мирен:

Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

7 егда глаголах им, боряху мя туне.

Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.