От Марка святое благовествование 5
1 И приидоша на он пол моря, во страну Гадаринскую.
Så kommo de öfver hafvet, in i de Gadareners ängd.
2 И излезшу Ему из корабля, абие срете Его от гробов человек в дусе нечисте,
Och straxt han steg utu skeppet, lopp emot honom, utu grifter, en man besatt med den orena andan;
3 иже жилище имяше во гробех, и ни веригами никтоже можаше его связати:
Den der plägade bo uti grifter; och ingen kunde honom binda med kedjor.
4 зане ему многажды путы и ужы (железны) связану сущу, и растерзатися от него ужем (железным) и путом сокрушатися: и никтоже можаше его умучити:
Förty han hade många resor varit bunden med fjettrar och kedjor; och kedjorna voro sletna af honom, och fjettrarna sönderslagne; och ingen kunde späka honom.
5 и выну нощь и день во гробех и в горах бе, вопия и толкийся камением.
Och han var alltid, dag och natt, på bergen, och i grifterna, ropade och slog sig sjelf med stenar.
6 Узрев же Иисуса издалеча, тече и поклонися Ему,
Då han nu såg Jesum fjerran ifrå sig, lopp han till, och föll neder för honom.
7 и возопив гласом велиим, рече: что мне и Тебе, Иисусе, Сыне Бога Вышняго? Заклинаю Тя Богом, не мучи мене.
Och ropade med höga röst, och sade: Hvad hafver jag med dig göra, Jesu, den högstas Guds Son? Jag besvär dig vid Gud, att du icke qväl mig.
8 Глаголаше бо ему: изыди, душе нечистый, от человека.
Då sade han till honom: Far ut af menniskone, du orene ande.
9 И вопрошаше его: что ти есть имя? И отвеща глаголя: легеон имя мне, яко мнози есмы.
Och sporde han honom: Hvad är ditt namn? Svarade han och sade: Legio är mitt namn; förty vi äre månge.
10 И молиша Его много, да не послет их вне страны.
Och han bad honom storliga, att han icke skulle drifva honom bort utu den ängden.
11 Бе же ту при горе стадо свиное велие пасомо.
Och der var vid bergen en stor svinahjord, den der gick och födde sig;
12 И молиша Его вси беси, глаголюще: посли ны во свиния, да в ня внидем.
Och djeflarna bådo honom alle, sägande: Sänd oss i svinen, att vi må fara in uti dem.
13 И повеле им абие Иисус. И изшедше дуси нечистии, внидоша во свиния: и устремися стадо по брегу в море, бяху же яко две тысящы, и утопаху в мори.
Och Jesus tillstadde dem det straxt. Och de orene andar drogo straxt ut, och foro in uti svinen; och hjorden brådstörte sig i hafvet; och de voro vid tutusend, och vordo fördränkte i hafvet.
14 Пасущии же свиния бежаша и возвестиша во граде и в селех. И изыдоша видети, что есть бывшее.
Men de, som skötte svinen, flydde och förkunnade det in i staden, och på bygdene; och de gingo ut till att se hvad skedt var;
15 И приидоша ко Иисусови, и видеша бесновавшагося седяща и оболчена и смысляща, имевшаго легеон: и убояшася.
Och kommo till Jesum, och sågo honom, som hade besatt varit, och haft legionen, sittandes kläddan, och vid sin skäl; och vordo förfärade.
16 Поведаша же им видевшии, како бысть бесному, и о свиниях.
Och de som det sett hade, förtäljde dem hvad den besatta vederfaret var, och om svinen.
17 И начаша молити Его отити от предел их.
Och de begynte bedja honom, att han skulle draga utu deras ängd.
18 И влезшу Ему в корабль, моляше Его бесновавыйся, дабы был с Ним.
Och då han var stigen till skepps, bad honom den som hade besatt varit, att han måtte vara när honom.
19 Иисус же не даде ему, но рече ему: иди в дом твой ко твоим и возвести им, елика ти Господь сотвори и помилова тя.
Men Jesus tillstadde det icke, utan sade till honom: Gack dina färde uti ditt hus till dina, och förkunna dem, huru stor ting Herren hafver gjort med dig, och hafver miskundat sig öfver dig.
20 И иде и нача проповедати в десяти градех, елика сотвори ему Иисус. И вси дивляхуся.
Och han gick sina färde, och begynte förkunna uti de tio städer, huru stor ting Jesus med honom gjort hade. Och alle förundrade sig.
21 И прешедшу Иисусу в корабли паки на он пол, собрася народ мног о Нем. И бе при мори.
Och då Jesus var öfverfaren igen med skeppet, församlades till honom mycket folk; och var vid hafvet.
22 И се, прииде един от архисинагог, именем Иаир, и видев Его, паде при ногу Его
Och si, der kom en af Synagogones öfverstar, benämnd Jairus; och då han fick se honom, föll han ned för hans fötter;
23 и моляше Его много, глаголя, яко дщи моя на кончине есть: да пришед возложиши на ню руце, яко да спасется и жива будет.
Och bad honom storliga, och sade: Min dotter är i sitt yttersta; jag beder dig, att du kommer, och lägger händer på henne, att hon måtte vederfås, och lefva.
24 И иде с ним: и по Нем идяху народи мнози и угнетаху Его.
Och han gick med honom; och honom följde mycket folk, och de trängde honom.
25 И жена некая сущи в точении крове лет дванадесяте,
Och der var en qvinna, som hade haft blodgång i tolf år.
26 и много пострадавши от мног врачев, и издавши своя вся, и ни единыя пользы обретши, но паче в горшее пришедши:
Och hade mycket lidit af mångom läkarom, och förtärt dermed allt sitt, och hade dock ingen hjelp förnummit; utan det vardt heldre värre med henne.
27 слышавши о Иисусе, пришедши в народе созади, прикоснуся ризе Его:
Då hon hörde om Jesu, kom hon ibland folket bakefter, och tog på hans kläder;
28 глаголаше бо, яко, аще прикоснуся ризам Его, спасена буду.
Ty hon sade: Kunde jag åtminstone taga på hans kläder, då vorde jag helbregda.
29 И абие изсякну источник крове ея: и разуме телом, яко изцеле от раны.
Och straxt förtorkades hennes blods källa; och hon kände det i kroppen, att hon botad var utaf den plågon.
30 И абие Иисус разуме в Себе силу изшедшую от Него, (и) обращься в народе, глаголаше: кто прикоснуся ризам Моим?
Och Jesus kändet straxt i sig sjelf, att kraft utgången var af honom; och vände sig om ibland folket, och sade: Ho kom vid min kläder?
31 И глаголаху Ему ученицы Его: видиши народ угнетающь Тя, и глаголеши: кто прикоснуся Мне?
Och hans Lärjungar sade till honom: Ser du icke, folket tränger dig på alla sidor, och du säger: Ho kom vid mig?
32 И обглядаше видети сотворшую сие.
Och han såg omkring efter henne, som det gjort hade.
33 Жена же убоявшися и трепещущи, ведящи, еже бысть ей, прииде и припаде к Нему и рече Ему всю истину.
Men qvinnan fruktade och bäfvade; ty hon visste, hvad med henne skedt var; och kom, och föll neder för honom, och sade honom alla sanningena.
34 Он же рече ей: дщи, вера твоя спасе тя: иди в мире и буди цела от раны твоея.
Då sade han till henne: Dotter, din tro hafver gjort dig helbregda; gack med frid, och var helbregda af dine plågo.
35 Еще Ему глаголющу, (и) приидоша от архисинагога, глаголюще, яко дщи твоя умре: что еще движеши Учителя?
Vid han ännu talade, kommo någre ifrå Synagogones öfversta, och sade: Din dotter är död; hvi gör du Mästaren yttermera omak?
36 Иисус же абие слышав слово глаголемое, глагола архисинагогови: не бойся, токмо веруй.
Men straxt Jesus hörde talet, som sades, sade han till Synagogones öfversta: Frukta dig intet; allenast tro.
37 И не остави по Себе ни единаго ити, токмо Петра и Иакова и Иоанна брата Иаковля.
Och han tillstadde icke, att honom någor följa skulle, förutan Petrus och Jacobus, och Johannes, Jacobi broder.
38 И прииде в дом архисинагогов и виде молву, плачущыяся и кричащыя много.
Och så kom han i Synagogones öfverstas hus, och fick se sorlet, och dem som mycket sörjde och greto.
39 И вшед глагола им: что молвите и плачетеся? Отроковица несть умерла, но спит.
Och han gick in, och sade till dem: Hvad sorlen I, och gråten? Pigan är icke död; men hon sofver.
40 И ругахуся Ему. Он же изгнав вся, поят отца отроковицы и матерь, и иже (беху) с Ним, и вниде, идеже бе отроковица лежащи.
Och de gjorde gäck af honom. Då dref han alla ut, och tog med sig pigones fader och moder, och dem som med honom voro, och gick in der pigan låg.
41 И емь за руку отроковицу, глагола ей: талифа куми: еже есть сказаемо: девице, тебе глаголю, востани.
Och fattade pigona vid handena, sägande till henne: Talitha kumi; det uttydes: Piga, jag säger dig, statt upp.
42 И абие воста девица и хождаше: бе бо лет двоюнадесяте. И ужасошася ужасом велиим.
Och straxt stod pigan upp, och gick; och hon var vid tolf år gammal. Och de vordo öfvermåtton förskräckte.
43 И запрети им много, да никтоже увесть сего, и рече: дадите ей ясти.
Och han förböd dem strängeliga, att ingen skulle det veta; och böd gifva henne äta.
