От Марка святое благовествование 3
1 И вниде паки в сонмище: и бе тамо человек, суху имый руку.
Och han gick åter in uti Synagogon; och der var en man, som hade ena bortvissnada hand.
2 И назираху Его, аще в субботы изцелит его, да Нань возглаголют.
Och de vaktade på honom, om han ock skulle bota honom om Sabbathen; på det att de skulle få anklaga honom.
3 И глагола человеку суху имущему руку: стани посреде.
Då sade han till mannen, som den vissna handen hade: Gack hitfram.
4 И глагола им: достоит ли в субботы добро творити, или зло творити? Душу спасти, или погубити? Они же молчаху.
Och sade till dem: Hvilketdera är lofligit, göra väl om Sabbathen, eller göra illa; hjelpa lifvet, eller dräpa? Då tigde de.
5 И воззрев на них со гневом, скорбя о окаменении сердец их, глагола человеку: простри руку твою. И простре: и утвердися рука его цела яко другая.
Då såg han uppå dem med vrede, och förömkade sig öfver deras hjertas blindhet, och sade till mannen: Räck ut dina hand; och han räckte henne ut; och handen vardt honom färdig igen, såsom den andra.
6 И изшедше фарисее, абие со иродианы совет творяху Нань, како Его погубят.
Men de Phariseer gingo ut, och höllo straxt råd med de Herodianer, emot honom, huru de kunde förgöra honom.
7 Иисус же отиде со ученики Своими к морю: и мног народ от Галилеи по Нем иде, и от Иудеи,
Men Jesus, med sina Lärjungar, gick afsides bort till hafvet; och honom följde ett stort tal folk, utaf Galileen, och utaf Judeen;
8 и от Иерусалима, и от Идумеи, и со онаго полу Иордана. И от Тира и Сидона множество многое, слышавше, елика творяше, (и) приидоша к Нему.
Och utaf Jerusalem, och utaf Idumeen, och utaf hinsidon Jordan och de der bodde vid Tyrus och Sidon, en ganska stor hop folk, som kommo till honom, när de hörde af hans gerningar.
9 И рече учеником Своим, да корабль будет у Него народа ради, да не стужают Ему.
Och sade han till sina Lärjungar, att de skulle fly honom en båt, för folkets skull, att de icke skulle tränga honom.
10 Многи бо изцели, якоже нападати на Него, да Ему прикоснутся, елицы имеяху раны.
Förty han gjorde många helbregda, så att de öfverföllo honom, och ville taga på honom, så månge som några plågo hade.
11 И дуси нечистии, егда видяху Его, припадаху к Нему и зваху, глаголюще, яко Ты еси Сын Божий.
Och de orene andar, när de sågo honom, föllo de neder för honom, och ropade, sägande: Du äst Guds Son.
12 И много прещаше им, да не явлена Его сотворят.
Och han hotade dem hårdeliga, att de icke skulle uppenbara honom.
13 И взыде на гору и призва, ихже хотяше Сам: и приидоша к Нему.
Och han steg upp på ett berg, och kallade till sig hvilka han ville; och de kommo till honom.
14 И сотвори дванадесяте, да будут с Ним, и да посылает их проповедати,
Och då skickade han tolf, att de skulle vara med honom, och att han skulle utsända dem till att predika;
15 и имети власть целити недуги и изгонити бесы:
Och att de skulle hafva magt till att bota sjukdomar och utdrifva djeflar.
16 и нарече Симону имя Петр:
Och gaf Simon det namnet Petrus;
17 и Иакова Зеведеова и Иоанна брата Иаковля: и нарече има имена Воанергес, еже есть сына громова:
Och Jacobus, Zebedei son, Johannes, Jacobs broder, och nämnde dem Boanerges, det är sagdt: Tordönsbarn;
18 и Андреа, и Филиппа, и Варфоломеа, и Матфеа, и Фому, и Иакова Алфеова, и Фаддеа, и Симона Кананита,
Och Andreas och Philippus, och Bartholomeus, och Mattheus, och Thomas, och Jacobus, Alphei son, och Thaddeus, och Simon Cananeus;
19 и Иуду Искариотскаго, иже и предаде Его.
Och Judas Ischarioth, den honom ock förrådde.
20 И приидоша в дом: и собрася паки народ, яко не мощи им ни хлеба ясти.
Och de kommo i huset; och folket församlade sig åter, så att de icke tid hade till att äta.
21 И слышавше иже бяху у Него, изыдоша, да имут Его: глаголаху бо, яко неистов есть.
Och när de detta hörde, som honom åkomne voro, gingo de ut, och ville taga fatt på honom, och sade: Han kommer ifrå sig.
22 И книжницы, иже от Иерусалима низшедшии, глаголаху, яко веельзевула имать и яко о князи бесовстем изгонит бесы.
Men de Skriftlärde, som af Jerusalem nederkomne voro, sade: Han hafver Beelzebub, och med den öfversta djefvulen drifver han djeflar ut.
23 И призвав их, в притчах глаголаше им: како может сатана сатану изгонити?
Då kallade han dem till sig, och sade till dem i liknelser: Huru kan en Satan den andra utdrifva?
24 И аще царство на ся разделится, не может стати царство то:
Och om ett rike söndradt varder emot sig sjelft, då kan det riket icke stå;
25 и аще дом на ся разделится, не может стати дом той:
Och der ett hus är söndradt emot sig sjelft, det huset kan icke blifva ståndandes.
26 и аще сатана воста на ся сам и разделися, не может стати, но конец имать.
Sätter nu Satan sig upp emot sig sjelf, och är söndrad, då kan han icke blifva beståndandes, utan det är då ute med honom.
27 Никтоже может сосуды крепкаго, вшед в дом его, расхитити, аще не первее крепкаго свяжет: и тогда дом его расхитит.
Ingen kan infalla uti en starks hus, och taga hans hustyg bort, utan han först binder den starka; och så skinnar han hans hus.
28 Аминь глаголю вам, яко вся отпустятся согрешения сыном человеческим, и хуления, елика аще восхулят:
Sannerliga säger jag eder: Alla synder varda menniskors barnom förlåtna; ock försmädelse, dermed de försmäda;
30 Зане глаголаху: духа нечистаго имать.
Ty de sade: Han hafver den orena andan.
31 Приидоша убо Мати и братия Его, и вне стояще послаша к Нему, зовуще Его.
Och då kommo hans bröder och hans moder, och stodo ute, och sände några till honom, som honom utkalla skulle.
32 И седяше народ окрест Его. Реша же Ему: се, Мати Твоя и братия Твоя (и сестры Твоя) вне ищут Тебе.
Och folket satt när honom, och de sade till honom: Si, din moder och dine bröder äro derute, och söka efter dig.
33 И отвеща им, глаголя: кто есть мати Моя, или братия Моя?
Han svarade dem, och sade: Ho är min moder och mine bröder?
34 И соглядав окрест Себе седящыя, глагола: се, мати Моя и братия Моя:
Och då han omkringsett hade på Lärjungarna, som der kringom honom såto, sade han: Si, min moder och mine bröder.
35 иже бо аще сотворит волю Божию, сей брат Мой и сестра Моя и мати (Ми) есть.
Ty den som gör Guds vilja, han är min broder, och min syster, och min moder.
