Книга Иова 23
1 Отвещав же Иов, рече:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 вем убо, яко из руки моея обличение мое есть, и рука Его тяжка бысть паче моего воздыхания.
Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.
3 Кто убо увесть, яко обрящу Его и прииду ко кончине?
Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!
4 И реку мой суд, уста же моя исполню обличения,
Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.
5 уразумею же изцеления, яже ми речет, и ощущу, что ми возвестит.
Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.
6 И аще со многою крепостию найдет на мя, посем же не воспретит ми.
Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.
7 Истина бо и обличение от Него: да изведет же в конец суд мой.
Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.
8 Аще бо во первых пойду, ктому несмь: в последних же, како вем Его?
Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;
9 Ошуюю творящу Ему, и не разумех: обложит одесную, и не узрю.
har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.
10 Весть бо уже путь мой, искуси же мя яко злато.
Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.
11 Изыду же в заповедех Его, пути бо Его сохраних, и не уклонюся от заповедий Его
Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.
12 и не преступлю, в недрех же моих сокрых глаголголы Его.
Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.
13 Аще же и Сам судил тако, кто есть рекий противу Ему? Сам бо восхоте и сотвори.
Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.
14 Сего ради о Нем трепетен бых, наказуемь же попекохся о Нем:
Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.
15 сего ради от лица Его потщуся, поучуся и убоюся от Него.
Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.
16 И Господь умягчил сердце мое, и Вседержитель потщася о мне:
Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,
17 не ведех бо, яко найдет на мя тма, пред лицем же моим покрыет мрак.
ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.
