Книга Иова 23
1 Отвещав же Иов, рече:
Job svarade, och sade:
2 вем убо, яко из руки моея обличение мое есть, и рука Его тяжка бысть паче моего воздыхания.
Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.
3 Кто убо увесть, яко обрящу Его и прииду ко кончине?
Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;
4 И реку мой суд, уста же моя исполню обличения,
Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;
5 уразумею же изцеления, яже ми речет, и ощущу, что ми возвестит.
Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!
6 И аще со многою крепостию найдет на мя, посем же не воспретит ми.
Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;
7 Истина бо и обличение от Него: да изведет же в конец суд мой.
Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.
8 Аще бо во первых пойду, ктому несмь: в последних же, како вем Его?
Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.
9 Ошуюю творящу Ему, и не разумех: обложит одесную, и не узрю.
Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.
10 Весть бо уже путь мой, искуси же мя яко злато.
Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;
11 Изыду же в заповедех Его, пути бо Его сохраних, и не уклонюся от заповедий Его
Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;
12 и не преступлю, в недрех же моих сокрых глаголголы Его.
Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.
13 Аще же и Сам судил тако, кто есть рекий противу Ему? Сам бо восхоте и сотвори.
Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.
14 Сего ради о Нем трепетен бых, наказуемь же попекохся о Нем:
Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.
15 сего ради от лица Его потщуся, поучуся и убоюся от Него.
Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.
16 И Господь умягчил сердце мое, и Вседержитель потщася о мне:
Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;
17 не ведех бо, яко найдет на мя тма, пред лицем же моим покрыет мрак.
Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.
