Mapisarema 95

1 Uyai, tiimbire Jehovha nomufaro; ngatidanidzirei kuDombo roruponeso rwedu.

Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

2 Ngatisvikei pamberi pake nokuvonga uye timukudze nenziyo.

Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

3 Nokuti Jehovha ndiye Mwari mukuru, Mambo mukuru pamusoro pavamwari vose.

Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

4 Nzvimbo dzakadzika dzapanyika dziri muruoko rwake, uye misoro yamakomo ndeyake.

Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

5 Gungwa nderake, nokuti ndiye akariita, uye maoko ake akaumba nyika yakaoma.

hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

6 Uyai tikotame, tinamate, ngatipfugamei pamberi paJehovha Muiti wedu;

Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

7 nokuti ndiye Mwari wedu, uye isu tiri vanhu vanofudzwa naye, makwai anochengetwa naye. Nhasi kana muchinzwa inzwi rake,

Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

8 musaomesa mwoyo yenyu sezvamakaita paMeribha, sezvamakaita pazuva riya paMasa mugwenga,

O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

9 pandakaedzwa namadzibaba enyu kunyange vakanga vaona zvandakanga ndaita.

där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

10 Ndakatsamwira rudzi urwu kwamakore makumi mana; ndakati, “Ava vanhu vane mwoyo yakatsauka, uye havana kuziva nzira dzangu.”

I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

11 Saka ndakapika pakutsamwa kwangu ndikati, “Havangazombopindi pazororo rangu.”

Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»